Mitt äventyr

Hjälp vad länge sedan det äe jag sist bloggade! Jag kommer faktiskt inte ihåg när det var... Anledningen till att jag inte har bloggat är att jag endera inte har haft tid eller helt enkelt inte orkat eller haft något att berätta.

Dagarna knalla på som vanligt: två dagar barn, en dag stall, två dagar barn, en dag stall och ledigt. Det är nästan omöjligt för mig att hålla reda på vilken veckodag det är då både tisdag och fredag känns som måndag. Ja, det känns helt enkelt som rutin och saker som hade varit värda att blogga om i början av min vistelse är nu en del av vardagen.

Jag kan knappt tro att jag har mindre än en månad kvar här. På fredag är det fatiskt exakt 4 veckor kvar tills jag åker hem. Jag kommer verkligen att sakna det här stället, människorna och djuren. Kanske är det dumt att säga det men jag är säker på att det här inte är sista gången jag kommer besöka Cong. Jag känner det på mig. Jag vet inte när jag kommer komma tillbaka men det behöver jag inte bekymmra mig över nu. Det är fortfarande en månad tills jag åker och den tänker jag ta vara på!

Karens tid här däremot går sakta mot sitt slut. Nästa vecka är hennes sista arbetsvecka och sedan åker hon följande fredag. Så något säger mig att jag kommer vara ganska mörbultad efter nästa helg, då det är hennes sista helg här. Det kommer kännas konstigt utan Karen, vem ska jag nu ha galna idéer med? Ingen av oss tjejer vet ännu om det kommer komma en ny tjej hit eller inte. Antagligen får vi veta det först samma dag som hon kommer om hon kommer.

Men det är den dagens problem. Precis som jag gjort hela sommaren och kommer fortsätta göra resten också tar jag en dag i taget och ser var jag hamnar. Oftast lyckas jag ganska bra.