2014-08-13
23:46:35
Safe and Sound
Då har den första dagen gått mot sitt slut. När jag kom fram till Galway väntade Elli på mig vid buss stationen och tillsammans körde vi den sista biten till Cong medan hon berättade det senaste skvallret i Cong. Inte mycket har hänt sedan sist men tillräckligt för att ha en hel del att tala om.
Vi har precis tagit kväll efter att ha disskuterat och pratat och berättat flera timmar i streck. Min engelska är inte lika bra som den en gång var. Men redan efter åkturen med Elli började irländskan komma tillbaka. Ge mig bara några dagar så är jag säkert i prima form igen, i kväll har jag liksom snubbla över orden när jag pratat. Men det kan också bero på att jag är otroligt trött. Även om klockan här är knapt 11 så börjar den närma sig 1 på natten hemma. Alltså är det dags att säga god natt och se vad morgondagen har att ge.
//Lexie
P.S. Jag ska försöka få tid att lägga upp bilder också. Har några jätte fina från flyget men kan inte överföra dem till datorn då den inte har bluetooth. De får helt enkelt vänta tills jag är hemma. Och det kan ta en stund!
Vi har precis tagit kväll efter att ha disskuterat och pratat och berättat flera timmar i streck. Min engelska är inte lika bra som den en gång var. Men redan efter åkturen med Elli började irländskan komma tillbaka. Ge mig bara några dagar så är jag säkert i prima form igen, i kväll har jag liksom snubbla över orden när jag pratat. Men det kan också bero på att jag är otroligt trött. Även om klockan här är knapt 11 så börjar den närma sig 1 på natten hemma. Alltså är det dags att säga god natt och se vad morgondagen har att ge.
//Lexie
P.S. Jag ska försöka få tid att lägga upp bilder också. Har några jätte fina från flyget men kan inte överföra dem till datorn då den inte har bluetooth. De får helt enkelt vänta tills jag är hemma. Och det kan ta en stund!
2014-08-13
14:16:55
Lyckan att se sitt bagage
Jag såg den!! Jag titta ut genom flygplansfönstret och där låg den, på en bagage kärra, och bara väntade på att lastas ombord på planet! Min väska, den hängde mot alla odds med! <3 Jag tror jag aldrig har varit så lättad förut.
Flyget till Dublin råkade faktiskt vara exakt samma som flög Hel-Arn, vilket var lite roligt. Det betydde ju att besättningen pratade finlandssvenska och flygvärdinnorna kände igen mig när jag gick ombord och hälsade mig välkommen på svenska.
En minimal portion otur följde mig ändå ombord på flyget till Dublin. Jag höll på att förgås av hunger och typiskt nog hade flygvärdinnan inga växelpengar. Tre stycken flygvärdinnor med varsin kaffe vagn och inte en enda hade några små pengar. och jag kan säga dig att är det brist på småpengar när man flyger över Nordsjön, så är det ingen lätt sak att hitta några heller. det tog närmare en timme innan man äntligen hittade en 2€. Men det löste sig. Fast om VISA Electron hade funderat hade det inte fungerat "i luften" som flygvärdinnan sa skulle det inte ha funnits några problem till att börja med.
Nu har jag tagit mig till Dublin och har bara 1/3 av resan kvar, bussen till Galway och sedan bilfärden till Cong som ligger ungefär 40 km norr om Galway men det tar ändå över en timme att köra eftersom vägen är så slingrig. Men först 3 timmar med GoBus.ie. Ett seriöst bra bolag som jag absolut rekommenderar ifall någon av er är på väg till Irland och ska åka med buss. Det finns gratis Wi-Fi, vilket jag upptäckte förra året, och jag åker tur-retur tvärs över landet för bara 28€. Det är något de.
//Lexie
2014-08-13
09:26:00
Min vanliga otur
Alltså vilken mardröm! När jag kom till Böle var tåget till Dickursby försenat. Även om det bara gällde några minuter så ledde det till att jag missade bussen till flygplatsen och kom ungerfär 5 minuter försent till bagage check-in.
Jag glöme ju dessutom plinga vid Terminal 1 och hamnade därför vid Terminal 2 och fick speed walk till andra ändan av flygplatsen. Som om inte det skulle räcka var tanten bakom disken engligt mig ganska otrevlig och fick det att kännas som om det var mitt fel att tåget varit försenat. Jag var nära på att börja gråta när hon sa att det kan hända att jag inte hinner med flyget. Pytsan heller, de hade inte ens börjat boardingen när jag kom till Gaten.
Trots motgångar har jag alltså lyckats ta mig till Stockholm-Arlanda och sitter vid Gaten och väntar på att mitt connection flight ska lyfta. Ändå har jag en klump i halsen. För även om jag hann med planet kan det hända att min väska inte gjorde det eftersom jag checkade in den så sent. Men det vet jag inte förrän i Dublin så jag kommer sitta som på nålar vid bagagebandet efter landningen. Om den inte hunnit med planet är jag tvungen att vänta i Dublin tills den kommer, och jag har ingen aning när det skulle vara. Just nu är jag bara väldigt glad att min kära mamma präntat in i både mig och min syster att det alltid lönar sig att ha ett ombyte kläder i handbagaget när man reser.
Summasumarum, NEVER AGAIN!
//Lexie
2014-08-13
05:18:12
Låt resan börja
Ja nu har min ca 14h långa resa börjat. Det är bara ett lyckligt sammanträffande att jag bloggar nu eftersom jag inte hade någon aning om att det fanns Wi-Fi på VR. Alltid lär man sig något någonting nytt här i livet.
Startskottet gick klockan 4 idag men som den sjusovare jag hade jag ju inte dragit mig upp ur sängen förrän en halv timme senare. Trots det hann jag med tåget 05:37 så nu är jag på väg.
Det är en ganska intressant känsla jag har. Jag är inte nervös och inte heller speciellt spänd. Att säga att det känns likadant som att ta båten till Sverige är väl att överdriva, men sanningen ligger inte långt borta. Det känns hemvant på något sätt. Som om jag har gjort det här förut. Och det har jag ju delvis eftersom det här blir den tredje gången jag reser utomlands på egen hand.
Det är däremot första gången jag återvänder till ett ställer där jag redan varit, om man inte räknar Uppsala förstås där min syster bor. När jag har rest med min familj har vi för varje gång valt ett nytt ställe att åka till. När pappa och mamma fyllde jämt åkte vi till Rom respektive Madrid. I Tyskland har jag varit flera gånger men aldrig på samma ställe och inte heller har jag varit till Danmark sedan familjesemestern 2005. Men någon gång ska väl vara den första. På sätt och vis åker jag ju inte tillbaka eftersom jag den här gången ska bo hos Elli och inte Cleshams'.
Jag vet inte var eller när den här dagens resa kommer sluta och inte heller hur läge är när jag kommer fram. Det borde finns Wi-Fi på bussen till Galway men tills dess tror jag inte het har hänt så mycket. Men kanske har jag tjänat en krona genom att spela på flygeln på Arlanda, vem vet. Det är bara att vänta och se...
//Lexie
2014-08-08
21:21:00
Reality vs. Fiction
Cong, slott och hästar. Låter det bekant? Själv har jag inte läst den ännu, men förhoppningsvis får jag snart göra det. Och möjligen får jag mig ett gott skratt på kuppen! Nora Roberts senaste trilogi utspelar sig nämligen ingen annanstans än på platsen där jag spenderade min förra sommar. Just det nämligen Ashford Estate, Cong, Co. Mayo, Ireland! Jag höll på att ramla av stolen när jag läste baksidetexten, försök gissa varför...
"With indifferent parents, Iona Sheehan grew up craving devotion and acceptance. From her maternal grandmother, she learned where to find both: a land of lush forests, dazzling lakes, and centuries-old legends.
Ireland.
County Mayo, to be exact. Where her ancestors’ blood and magic have flowed through generations—and where her destiny awaits.
Iona arrives in Ireland with nothing but her Nan’s directions, an unfailingly optimistic attitude, and an innate talent with horses. Not far from the luxurious castle where she is spending a week, she finds her cousins, Branna and Connor O’Dwyer. And since family is family, they invite her into their home and their lives.
When Iona lands a job at the local stables, she meets the owner, Boyle McGrath. Cowboy, pirate, wild tribal horseman, he’s three of her biggest fantasy weaknesses all in one big, bold package.
Iona realizes that here she can make a home for herself—and live her life as she wants, even if that means falling head over heels for Boyle. But nothing is as it seems. An ancient evil has wound its way around Iona’s family tree and must be defeated. Family and friends will fight with each other and for each other to keep the promise of hope—and love—alive…"
Ireland.
County Mayo, to be exact. Where her ancestors’ blood and magic have flowed through generations—and where her destiny awaits.
Iona arrives in Ireland with nothing but her Nan’s directions, an unfailingly optimistic attitude, and an innate talent with horses. Not far from the luxurious castle where she is spending a week, she finds her cousins, Branna and Connor O’Dwyer. And since family is family, they invite her into their home and their lives.
When Iona lands a job at the local stables, she meets the owner, Boyle McGrath. Cowboy, pirate, wild tribal horseman, he’s three of her biggest fantasy weaknesses all in one big, bold package.
Iona realizes that here she can make a home for herself—and live her life as she wants, even if that means falling head over heels for Boyle. But nothing is as it seems. An ancient evil has wound its way around Iona’s family tree and must be defeated. Family and friends will fight with each other and for each other to keep the promise of hope—and love—alive…"
Ja menar kom igen! Kan det bli mera spännande!? En flicka som kommer till Irland och får jobb på "the local stable" det finns bara ett stall och det är Ashford Equestrian Center! som inte ligger långt från "the luxurious caslte" Ashford Castle alltså. Tyvärr har de inte köpt in den till Finland ännu men jag kan knappt vänta tills jag får lägga vantarna på den på Irland!
//Alex
P.S.Jag är inte hundra procent säker men jag tror jag vet var huset på pärmen ligger...
2014-08-08
20:52:00
Snart bär det av igen!
När jag för ett år sedan skulle åka hem kändes det hela ganska vemodigt. Inte blev det bättre av att mina kompisar envisades med att rycka på axlarna och säga "Oh, but you'll be back next year!" Då trodde jag inte på dem men tji fick jag, för om dryga 5 dagar bär det av igen!
Jag beställde resan för ett bra tag sedan. Jag hade länge funderat på att hälsa på Elli, som flyttade till sin kära Martin förra hösten, och när jag märkte att en av mina favorit författare skulle ordna en Meet&Greet på Ashford Castle ja menar kom igen vad är oddsen! passade jag på. Långsam som jag var hann jag inte få tag i biljetter innan det var slut sålt men men, sånt är livet. Även om jag kanske inte får träffa Nora Roberts så får jag i alla fall spendera en hel vecka med Elli, och jag är säker på att även den veckan blir en vecka att minnas.
Flyget är bokat och betalt, tågbiljetten till Hesa är beställd och mitt pass ligger framme och väntar. Nu återstår bara att provpacka rinkan och sedan är allt i sin ordning. Ireland here I come!Again...
//Lexie
//Lexie
