Mitt äventyr

Idag har varit det perfekta exemplet på att man aldrig ska planera utan bara ta dagen som den kommer. Jag var alltså ledig idag men hade ingen aning om vad jag skulle hitta på. Hade ingen lust att börja åka långa vägar ut till någon turist attraktion och jag ville absolut inte spendera dagen hemma.

Dagen började inget vidare. Hade tänkt ta cykeln ner till Cong men när jag gick ut till garaget var det tomt på fungerande cyklar och inte fanns det några bak i paketbilen heller. Så jag fick helt enkelt ta och trava iväg med mina apostlahästar ner mot Ashford och stallet där David förvarar cyklarna som han hyr ut åt kunder.

Då vände min tur. Jag stötte på Bridget som faktiskt var påväg ner till sallet och fick sitta på med henne ner dit, fick tag på en cykel och trampade iväg mot byn. Efter att ha druckit en tekopp utanför Spar stötte jag på Aurora nere vid den gamla kyrkan och och ett tu tre hade två timmar gått. Cami anslöt sig och några timmar senare hamnade vi underligt nog utanför Lydon's med Colin och Killian.

Så efter några omgångar biljard var det dock dags att sätta sig på cykeln och trampa iväg hemåt där en väldigt starkt kryddad curry väntade. I det stora hela har jag alltså haft en riktigt lyckad dag även om den inte började så bra. Borde jag dessutom tillägga att det fina vädret håller i sig!?!

Min kamera blev hijacked idag så jag har en hel del foton! Ska se om jag orkar gå igenom dem imorgon...

Ibland när Jonathan blir trött under dagen hämtar han sin snuttefilt "kaky" och en liten bok inklädd i jeanstyg. Den lilla boken innehåller aftonböner för barn, säkert 20 stycken, men han vill alltid höra samma bön gång på gång på gång på gång. Ibland kan han vilja att man sla läsa den fem gånger i rad efter varandra och han är väldigt mån om att man ska ha handen på hans huvud när man läser bönen. By now I've read it so many times that i know it by heart.

 

 

 

Har haft en lugn och skön dag idag. David har varit ledig hela dagen så han har varit hemma och då har förstås barnen velat vara med sin pappa. Så jag har tvättat och städat lite men annars tagit det lugnt, bortsett från när jag fick springa och ta in tvätten då det helt plötsligt började ösa ned. Fick dessutom genomläst den första rella boken från pärm till pärm ÄNTLIGEN så nu har jag bara tre böcker kvar innan jag ska skriva i höst.

Jonathan höll till hos sin kusin Connor idag och när vi hämtade honom på eftermiddagen bjöd David oss på café. Te, kaffe och banoffee pie! Banoffee pie är en specialitet som är väldigt poppis här. Den bästa i byn finns på Hungrey Monk Cafédit vi var idag. Jag vet inte vad den innehåller annat än banan och vispgrädde men den är väldigt onyttig och väldigt god!

Igår kväll var alla vi Neale tjejer bjudna på middag hos Aobhin som också jobbar i stallet. Hennes hus är ENORMT (Johanna föreställdig Cullens hus i Twilight!!!) och byggt uppe på en klippa bredvid Lough Corrib så man har samma utsikt som från The Viewing Point dit vi ibland rider med kunderna. Maten var utsökt och sällskapet fantastiskt! Korv, hanburgare, revbensspjäll, kyckling, sallad... Vi var utsvulltna när vi kom så det fanns knappt något kvar när vi for, fast vi var ju också tio stycken som åt.

Efter middagen satt vi och pratade i flera timmar innan Aobhins pappa skjutsade oss in till Lydon's. Otroligt hur chill alla är med trafikregler här. Alla sju plus chaufför trängde vi in oss i hennes pappas jeep och körde iväg, fem i baksätet och tre i framsätet. Super kul hade vi tillsammans med Aobhin och hennes kusin Oisín hela kvällen i ett relativt tomt Lydon's även om det var fredagkväll. Bättre hade det varit om man bodde närmare byn men vad gör man...

 

Förra onsdagen organiserade sjöräddningen en grillfest på stranden av Lough Nafooey ute i Connemara, vilket är ungefär en halvtimmes bliväg härifrån längs kringelikrok vägar. Tim var en av dem som organiserade det och David är med i sjöräddningen så vi åkte ut till sjön med pilbågar, måltavlor, kanoter och sumobrottnings dräkter i bakluckan. Det var en helt okej kväll men hade nog gärna haft några i min egen ålder med mig.

Fast även om sällskapet var bristfälligt var det inget fel på utsikten! Jag förstår verkligen att Conemara är en nationalpark, landskapet är fantastiskt! Overkligt på något sätt...

Hjälp vad länge sedan det äe jag sist bloggade! Jag kommer faktiskt inte ihåg när det var... Anledningen till att jag inte har bloggat är att jag endera inte har haft tid eller helt enkelt inte orkat eller haft något att berätta.

Dagarna knalla på som vanligt: två dagar barn, en dag stall, två dagar barn, en dag stall och ledigt. Det är nästan omöjligt för mig att hålla reda på vilken veckodag det är då både tisdag och fredag känns som måndag. Ja, det känns helt enkelt som rutin och saker som hade varit värda att blogga om i början av min vistelse är nu en del av vardagen.

Jag kan knappt tro att jag har mindre än en månad kvar här. På fredag är det fatiskt exakt 4 veckor kvar tills jag åker hem. Jag kommer verkligen att sakna det här stället, människorna och djuren. Kanske är det dumt att säga det men jag är säker på att det här inte är sista gången jag kommer besöka Cong. Jag känner det på mig. Jag vet inte när jag kommer komma tillbaka men det behöver jag inte bekymmra mig över nu. Det är fortfarande en månad tills jag åker och den tänker jag ta vara på!

Karens tid här däremot går sakta mot sitt slut. Nästa vecka är hennes sista arbetsvecka och sedan åker hon följande fredag. Så något säger mig att jag kommer vara ganska mörbultad efter nästa helg, då det är hennes sista helg här. Det kommer kännas konstigt utan Karen, vem ska jag nu ha galna idéer med? Ingen av oss tjejer vet ännu om det kommer komma en ny tjej hit eller inte. Antagligen får vi veta det först samma dag som hon kommer om hon kommer.

Men det är den dagens problem. Precis som jag gjort hela sommaren och kommer fortsätta göra resten också tar jag en dag i taget och ser var jag hamnar. Oftast lyckas jag ganska bra.

 

Så i måndags lyckades jag göra av med en hel del pengar på kläder, men det hör ju till när man är utomlands, eller? Gick raka vägen till Penneys när jag kom til Galway men hittade inte lika mycket där denna gång så jag strosade vidare i gallerian och hittade min absoluta himmel. Priserna är inte så himmelska men kläderna är underbara. Sedan jag kom hit har nämligen alla mina kläder haft en tendens att gå sönder. Tre par av mina jeans har fått hål, och hela tiden går tröjor och toppar sönder eller blir förstörda av någon fläck som inte går bort. Jag trodde jag inte skulle använda så mycket pengar i sommar efter som jag bor i en by som är mindre än Esse, men tji fick jag! Hittade ett par nya svarta jeans för 24,99 € på New Look och stod en stund och helade och velade om jag skulle köpa en kjol också men beslutade mig till sist för att jeansen fick räcka för den här gången. Planerar att hinna ta mig in till Galway ännu en gång innan jag kommer hem så kanske får den göra mig sälskap hem då... Här är i alla fall gårdagens fynd.(Mamma svimma inte för att jag shoppar så mycket, jag lovar slänga bort alla söndriga kläder när jag kommer hem. Dom SKA rymmas i mitt klädskåp!)

 

Vi har haft en härlig vecka här när det gäller vädret! På flera år har de inte haft en sommar som varit så här varm. För några dagar sedan hörde jag Tom säga att det ska bli 40 dagar utan regn, ta i trä, och andra säger att det inte ska regna igen förrän i augusti. Jag vet inte vad jag ska tro men njuter det gör jag, alla de dagar jag inte jobbar i stallet... Med full sol och 27 grader i skuggan skulle man inte precis vilja ha på sig läderstövlar, svarta ridbyxor och en marinblå pikétröja!

I måndags var det dock lite svalare = ingen sol men fortfarande över 20 grader varmt och eftersom det var min lediga dag passade jag på styra kosan ner till Galway för att shoppa lite. Vad jag inte var beredd på var att hitta dinosaurier, trollkarlar och jonglerande enhjulingscyklister på gågatan!
Det var Galway Arts Festival som jag stötte på. Den pågår hela veckan och är en enorm grej med "good crack" som irländarna skulle säga. Tyvärr hade jag totalt glömt bort att den skulle börja på måndag så jag styrde genast kosan till affärerna och stötte på dinosaurierna först en timme innan bussen hem (och det går bara en buss tillbaka till Cong på måndagar så missar man den är det verkligt illa) men försökte ändå insupa så mycket konst som möjligt på den lilla stund jag hade.

Finlandssvenska x3m dunkar i högtalarna, solen skiner och jag är på såååå bra humör. Har konstaterat att jag verkligen inte är en morgon människa men har löst det problemet på ett ganska behagligt sätt. Branens föräldrar åker vanligt vis runt halv nio och 45 minuter senare ska lillpojken ta en halvtimmes tupplur och hans favourit ställe att leka på råkar bara vara trappavsatsen med en mjuk heltäcknings matta. Så varför inte passa på att dra sig lite så att man orkar resten av dagen. 

Att passa barn var verkligen svårt i början, Man var ovan och hade ingen aning om hur man skulle reagera när de började gråta, skrika eller slog sig. Det finnas bättre och sämre dagar, som med allt annat, men fast det emellanåt känns som om du skulle gå i bitar så vaknar man ändå nästa morgon och ser att man fortfarande är hel.

Jag ångrar verkligen inte att jag valde att åka till Irland i sommar, i alla fall inte idag. En sommar som denna har irländarna inte sett på kanske 5 år så om allting går åt skogen, hade jag i alla fall tur med vädret. ;)

 

Kram// Lexie

Det är helt otroligt hur snabbt barn utvecklas! För bara två dagar sedan krälade sig Cameron fortfarande fram på magen. Sedan jobbar jag en dag i stallet och nu kryper han utn problem omkring på alla fyra! När jag kom hit för en månad sedan hade han just börjat röra sig runt huset själv. På bara några veckor har dessutom tre tänder dykt upp. Med den här farten kommer han springa runt huset på två ben innan jag åker hem.

Ja, sånt händer när det regnar i en månad och sedan ett tu tre är 28 °C i skuggan. Det har än en gång varit en galen vecka, men jag har verkligen haft super kul! Dagarna flyter in i varandra och man har egentligen ingen koll på vare sig dag, månad eller tid. Precis som det ska vara när det är sommarlov.

I lördags åkte hela familjen iväg till Marys farbrors hus ute i Connemara för att spendera helgen där. Det var Camerons första resa och så de skulle inte stanna länge bara två dagar, som blev tre, som blev fyra... Så jag har haft hela huset för mig själv, lungt och stilla har det varit. Men mesta dels har jag faktiskt varit hos tjejerna på andra sidan fälten. Det blir för mycket att bara sitta ensam här hela dagarna.

Det var både bra och dåligt att familjen stanade längre i Connemara. Dels fick jag jag en extra dag i stallet, men å andra sidan borde jag ha tagit det lungt igår. För efter att ha cyklat runt halva Ashford hela måndagen utan något på huvudet hade jag helt klart solsting, vilket inte precis blev bättre av allt fysiska arbete i stallet igår. Men jag klagar ändå inte. För jag får göra det jag älskar, det räcker bra för mig.

Ikväll ska Bridget och Tim ta med alla oss tjejer till Connemara där vi ska grilla på stranden och äta kvällsmat. Kanske blir det ett dopp i Atlanten också, vem vet...

 

Helt otroligt hurudant väder det är här ibland. I Finland hör det till ovanligheterna om solen skiner, himlen är full av moln och regnet öser ner. Här är det en del av vardagen. Det vanligaste regnet här är dock inte ösregn utan lätt regn som du knappt känner eller ser. Det känns lite som att gå genom dimma, men du ser vart du går.

Förutom regnskurar har dagen varit ganska lugn. Jonathan är inskriven i en simskola så han var borta hela förmiddagen och när han kom tillbaka var det dags för Camerons tupplur så då hade jag återigen bara en vildbasare att se efter. Men den vildbasaren var så trött efter simningen att han slumra till några timmar senare så jag fick en kort paus på nån halvtimme.

I morgon jobbar jag i stallet, vädret kommer troligen inte vara medgörligt men det kan bli en intressant dag i alla fall. De flesta turister som kommer för att rida är nämligen amerikaner och ni vet väl vad det är för dag i morgon... Jo det är den 4 juli, fourth of july, USA:s självständighetsdag. Jag har ingen aning om ifall vi är fullbokade eller har en lugn dag framför i morgon men det lär jag väl få reda på, och kanske ni med...

 

Jag har deffinitivt kommit till rätt land för alla här dricker te. Det är ingen som frågar "Vill du ha kaffe?" utan den fråga som du högst antagligen får om du besöker någon eller sitter hemma i köket "Do you want some tea?". Kommer troligen bli miljöförstörd innan jag kommer hem eftersom jag redan idag har druckit fyra koppar te och snart blir det en till. Idag var min lediga dag så jag tog en sväng ner till Cong efter att först ha sovit klockan runt från 11 till 11. Strosade först runt bland böcker av alla de slag på Rare and Recent Book innan jag köpte en take-away te på hos O'Connors och gick och satte mig vid then gamla ruinen av Cong Abbey för att faktiskt åstadkomma något idag. Känner mig riktigt produktiv då jag faktiskt lyckades ta mig igenom tre och ett halvt kapitel i nför rellaskrivningarna i höst. Jag vet att det är en aning tidigt att börja läsa till skrivningarna men jag kommer komma senare in i rutinerna i skolan i höst och kommer ha fullt upp med skolarbeten de sista veckorna och sedan är det skrivnings dags så det är lika bra att börja i tid.

Med min vanliga tur lyckades jag ju dessutom få kedjan att hoppa av påväg hem så jag fick ta och gå de sista kilometrarna men det var inte så farligt. Imorgon blir det nya äventyr.

 

Har ärligt talat inte riktigt hunnit med denhär veckan. Så mycket har hänt att jag knapt vetat vilken dag det varit. Det var Ronjas sista vecka här så ni kan vara säkra på att det blev mycket tjo och tjim men lite sömn. När jag kom tillbaka från Galway i måndags promenerade jag från oss ner till Cong via slottet. Folk tyckte jag var galen men det var inte så farligt. Har ingen aning om hur många kilometer det är men jag hade min kamera och det tog mig bara ca 20 min att gå ner till the Ashford Gate även om jag stannade och tog foton på vägen.

Väl nere i Cong träffade jag Karen och Ronja på Lyden's där vi spenderade kvällen och en del av natten. Innan jag kom til Cong hade jag aldrig kunnat tro att gemenskapen i en liten by kunde vara så härlig att vara en del av. När John stängde Lydon's gick gänget som var kvar (fem killar och vi tre tjejer) inte hem utan i stället satte vi oss nere vid älven i the Monk's fishing house, där vi satt och pratade i fullmånens sken innan vi var tvugna att gå hem och sova för att inte vara zombin nästa dag.

Resten av veckan flöt bara på. I tisdags skjutsade Tim och Bridget oss till Ballirobe Race's och jag introducerades för Curry chips, något för mycket curry för mig men helt okej. Det var i alla fall min första galopptävling och härlig atmosfär. Jag har alltid trott att man överdriver i filmer men största delen av kvinnorna bar faktiskt designer klänningar och hemska hattar. De var nästa lika intressanta att se som hästarna.

På onsdagen tog David ut och men båten och vi fick pröva på vattenskidor. Trodde vattnet skulle vara iskallt eftersom jag är van med det finska havsvattnet, men det var riktigt varmt och skönt (vilket förstås kan ha berott på att våtdräkten jag hade på mig). Men vatten skidor är nog inte riktigt min grej. Lyckades helt okej på andra försöket men skulle inte säga att jag är något proffs precis.

På fredag var det dags att säga bye bye åt Ronja och Malene som båda åkte iväg till Dublin i lördags. Mary och David ordnade en grillfest dit bland annat Tom, Keely och deras barn kom förutom Aileen, Davids mamma, och tjejerna förstås.

Så det var min vecka i stora drag. Förstås hände andra saker också, till exmpel var jag bara tvungen att smila när Cameron sjöng med i Old McDonald had a farm's refräng och på lörda blev jag tvungen att sätta på x3m:s nätradio för att få höra lite svenska. Inte en dag är den andra lik, man vet aldrig vad man ska förvänta sig av morgondagen.