Mitt äventyr

Rrrronjaa, my crazy little Swiss roommate left for Dublin this morning before going home to Switzerland.

 

Igår hade jag min andra lediga dag och på grund av den lilla olyckan med mina ridskor (jag har fortfarande ingen aning om vart klacken har försvunnit, den kanske ligger någonstans ute i skogen vad vet jag) hade Mary lovat ta mig till ridaffären i Galway. Så jag, Mary, Ronja, Karen och Cameron packade in oss i bilen och schippade iväg till Galway.

Helt otroligt hur billigt allt är här. Hittade ett par bruna ridskor i läder för bara 47,00 €, hemma skulle de kanske ha kostat närmare 80 € och eftersom de dessutom är bruna skule de ha varit ännu dyrare.

När vi ändå var inne i stan passade jag på att se mig omkring lite. De andra åkte hem efter ridaffären men jag stannade och tog bussen hem några timmar senare. Har lyckats söndra två par jeans, ett par skor och var i desperat behov av en zip-up huppari. Ronja tipsade mig om Penney's som skulle vara jätte billigt... Det var det också, när jag väl hittade det efter kanske 1,5 h strosande (kunde int ha legat närmare stället där jag började 'suck' för otur) och väl värt ventan! Tänk er en butik stor som Wiklunds första våning full av kläder, både basic och finare kläder. Skor, klänningar, smink, assesoarer, väskor, hygienartiklar ALLT! Sen sätter ni allt i prisklassen 1-30 €... DET ÄR SÅ BILLIGT! Köpte nog säkert något onödigt men sånt händer när kläder som skulle kosta 30 € i Finland säljes för 13 €...Här är gårdagens kap.
Shorts och Jeans för 13 € styck och topp för 4 €

Vädret har inte riktigt kunnat bestämma sig för vad det vill men dagen har ändå varit härlig. Jobbade i stallet idag och hade några kunder också. Känner mig riktigt upp i varv men just nu ser det ut att bli en lugn hemma kväll som barnvakt med Ronja. Vi ska se på The Quiet Man, som handlar om "A retired American boxer returns to the village where he was born in Ireland, where he finds love." Det råkar sig ju bara att den lilla irländska byn är Cong och huset de använder i filmen rider vi förbi nästan varje dag.

 

Jag vet inte varför men onsdagen var en speciellt bra dag! Hade stalltjänst och det blev en riktigt lång men lärorik dag. Tjänade 15 € bara genom att gå på en timmes promenad och sitta på en kärra... Verkligen härligt jobb jag har lyckats få! Kunderna tippar verkligen bra om man är trevlig och hjälpsam.

Dessutom lärde jag mig massor med nytt. På eftermiddagen fick jag veta att jag hade "carriage-duty" klockan fem vilket i princip ledde till att jag arbetade två timmar extra och kom hem först klockan sju på kvällen. Men det gjorde inte så mycket eftersom turen med kärran var väldigt lärorik. Fick bland annat veta att the Guiness family, som byggde slottet och använde det som sin jaktstuga, planterade alla de träd som gör att området är så frodigt idag och de ägde hela 14 500 hektar mark runtomkring slottet utöver de 75 tusen hektar de ägde någon annanstans! Nu är slottet ett hotel som fått nya ägare för bara två månader sedan. Dessutom har man sålt största delen av marken och nu består Ashford Estate endast av 200 hektar.

Men det mest överraskande var inte hur många hektar som stället består av, utan något helt annat. Jag skulle tro att de flesta av er vet vem Pierce Brosnan är, men visste ni att han gifte sig här på Irland? Visste ni att han faktiskt gifte sig med sin andra fru i samma by som jag bor nu? I den lilla irländska byn Cong gifte sig år 2001 Pierce Brosnan med sin andra fru Keely utanför det magnifika slottet Ashford Castle som ligger några hundra meter från stallet där jag jobbar. Kan ärligt säga att jag inte hade någon aning om det innan och hade fullt sjå med att inte tappa hakan när Tim berättade det för kunderna.

Fick en trevlig överraskning igår när vi kom tillbaka från en ridtur med några gäster. Tyckte att klacken på min vänstra ridstövel såg lite underlig ut. Som om det skulle varit fullt av ensilage under den och dessutom var den på något sätt vass... Inte undra på att den verkade konstig för jag hade ingen klack kvar! På något konstigt sätt har den fallit av och lämnat någon annanstans medan jag sprungit omkring i stallet. Jag har faktiskt ingen aning om när det hände men man kan helt klart konstatera att ritten vi gjorde innan jag märkte det var livsfarlig. Måste köpa nya ridskor när jag kommer mig till Galway, tills dess får jag lov att låna skor från stallet.Glad är jag också för att jag inte visste om det, eller det inte hade hänt ännu, när Jag och Lucy var upp till The Viewing Point. Vägen upp dit består till största delen av branta upp- och nerförsbackar så jag hade tur. Uppe på toppen tog vi några blider me Lucys telefon så dem har jag inte ännu.

 

 

Ganska intressant hur människor förändras beroende på var de är... Hemma kallar de flesta av mina kompisar mig Lexie, min familj och mina släktingar kallar mig Alexandra och så används förstås Wärn. Det är flera år sedan jag har kallats något annat. Inte sedan lågstadiet.

När jag kom hit frågade Mary mig vad jag ville bli kallad, om jag hade något smeknamn eller om jag vill bli kallad Alexandra. För mig är det ingen skillnad, vilket jag också sa till dem. Det är va jag har sagt åt alla som frågat.

På något sätt har namnet ändå helt enkelt tappat sin andra halva så de flesta jag känner här kallar mig Alex. Mig gör det ingenting, jag lystrar till allt som liknar mitt namn (hjälp det låter som en hund) men när jag kommer hem kommer det åter igen bli en omställning att börja kallas Lexie igen. Märkliga saker.

Lite roligt är det ändå att det i min borttappade klassring från Sirkkala faktiskt stod Alex. Jag helade och velade mellan Lexie eller Alex och till slut frågade jag Sanny som sa att jag skulle sätta Alex. Tänk om jag inte hade tappat bort den nu. Då skulle det faktiskt vara mitt smeknamn som står i ringen...

Flum flum som vanligt men ni förstår vad jag menar. Det vara bara en liten funny fact som jag kom att tänka på. Hursom hellst kommer jag att ha Alex inpräntat i hjärnan när jag kommer hem
Kram//Lexie

Ingenting går väl upp emot att sitta ute på bakgården i nästan sol och känna doften av koskit i hagen? Satt och tänkte på Esse och Finland idag när vi lekte med Tingle på bakgården. Precis vid tomtgränsen går nämligen stängslet till kohagen och det doftade precis som hemma. Skönt att man för en gångs skull kunde sitta i t-skjorta utomhus utan att frysa.

Har jobbat med barnen idag, vilket jag också ska göra imorgon. Sedan blir det två dagar i stallet igen på onsdag torsdag. Det är faktiskt lättare att ha båda pojkarna hemma samtidigt än bara Cameron.

Men nu ska vi precis gå ut genom dörren och vidare till tjejerna för kvällsmat. Mary och David ska äta hos hennes uncle så vi tar helt enkelt vårt pick och pack och går över till grannen så att vi slipper laga mat själva. Ska sätta upp lite fler bilder när jag hinner men nu.. MAAAT!

 

...kan inte beskrivas på något annat sätt än total chillout. Steg upp kvart före tio för att äta frukost men hade då redan legat och dragit mig i en timme. Ronja däremot steg inte upp förrän familjen redan hade åkt iväg för att fira farsdag. När vi båda väl var uppe bestämde vi oss för att laga pannkakor innan vi gav oss iväg in till Cong. Det var första gången Ronja stekte plättar och det blev riktit gott!

Resten av dagen spenderade vi i Cong. Först tog vi take away kaffe/te från den ända butiken i byn och satte oss vid ån eller dammen (jag vet inte riktigt vad det är men det finns massor med ankor där). Sedan visste inte riktigt någon av oss vad vi skulle hitta på men det blev bestämt av några av Ronjas kompisar som bjöd oss på glass innan vi satte oss utanför puben, som jag nu har lärt mig heter Laydens, och pratade. Det är alltid så roligt att träffa nya människor och dessa ville hela tiden att jag skulle översätta meningar till svenska eller finska. Kände mig smått trög när jag inte ens kunde komma på det finska ordet för plats! Först någon timme senare kom jag ihåg att det är paikka...

Eftersom Ronja åker om två veckor men inte hade varit in till slottet ännu bestämde vi oss för att se om vi kunde få ta några foton och se oss omkring inomhus. Dessutom råkar en av hennes kompisar jobba där så han sa bara "Take a seat!"  och så blev vi bjudna på kaffe och te på Ashford Castle. Bäst av allt var att han lite senare kom och sa "If anybody asks, you paid cash allready..." men det hade vi ju inte gjort. Vem kan säga nej ti gratis te/kaffe mitt bland alla högdjur som bor på Ashford Castle..? Det var bara att tacka och ta emot!

Vi kom oss inte iväg till Cong förrän efter klockan tre men innan dess lyckades jag lösa mysteriet med den försvunna adaptern. På jakt efter den har jag vänt ut och in på precis alla mina väskor och fickor men icke sa nicke, den har inte funnits någonstans. Inte så konstigt eftersom mamma hittade den i ett fack i min handväska hemma i Finland! Så nu är den förhoppningsvis snart påväg hit tillsammans med lite leppomada och en osthyvel.

Kram//Lexie

 

Att rida på Irland är verkligen som att rida i en saga. Föreställe er en vanlig finländsk skog, byt ut alla träd mot lövträd och täck stammarna med mossa, där har du min vardagliga utsikt från hästryggen när jag jobbar. Vill man göra det riktigt detaljerat kan man lägga till vild murgörna precis överallt, några gamla stenmurar som också är täckta av mossa och väldiga klängrankor.

Hitta några bilder på nätet som kommer från området där jag jobbar som beskriver väldigt bra hur det ser ut här. Kan ju dessutom tillägga att jag inte har sett en enda mygga sedan jag kom hit och kanske tre flugor...

 

Det kom som en överraskning i morse när fick en dag till i stallet idag. Fick dessutom höra det av Jonathan i formen "Mummy asked if you wanna.. if you wanna... to the stables today?", hade dragit mig lite extra eftersom jag trodde jag skulle vara hemma med barnen idag så det blev ganska brått på slutet. Men sedan fick jag känna mig väldigt officiell när jag efter halva dagen fick byta om till min "uniform". Så såhär kommer jag se ut resten av sommaren. Men möjligen en aning piggare (tog bilden när jag kom hem)...

Alla employees bär mörkblåa piké tröjor eller fleecer med ridcentrets logga på jobbet. Det var faktiskt en otrolig skillnad mellan att ha vanliga kläder på sig och bära loggan. Man känner liksom på sig att man måste uppföra sig på ett annat sätt eftersom man genast associeras med centret. Det var ändå jätte härligt att rida iväg på Aladdin idag och veta att mänskorna man mötte genast skulle se att jag inte var ännu en turist som betalat flera tiotals euro för en skrittur i slottsparken, utan en verklig ryttare som kans sin sak.

Kändes super när ett par ute på promenad frågade om de gick åt rätt håll för att komma till slottet och de litade på att jag visste vad jag talade om nnär jag svarade. Så min nya bästa budy och jag kommer säkert jag kommer säkert ha mycket kul ihop i sommar.

Annars var det inte så mycket i farten idag. Vi hade några kunder men dagen gick egentligen mest ut på att motionera hästar för mig. Råkade förståss ut för de två trögaste hästarna, Guiness och Aladdin, och glömde spöt när jag motionerade Guiness så det blev ordentlig skogsmulle hack den gången. Aladdin hade lite mer fart på men nog hamnade man på efterkälken allt när Karen red fullblodet Zara framför en. Har försökt fota så mycket som möjligt men jag kan ju inte precis springa omkring med kameran i högsta hugg när jag jobbar, så på grund av adapterbrist får bilderna vänta.

Nu ska jag äta kvällsmat och senare i kväll ska hela gänget med hästjejer palla oss iväg till Ballenrobe under kvällen. Igår var vi en vända till puben inne i Congoch jag träffade en del av de andra tjejernas kompisar. Som de flesta säkert förväntar sig så var alla jätte trevliga, vad som förvånade mig var att de flesta av ungdomarna jobbade på Ashford Castle. Många var dessutom utlänningar, träffade både fransmän, polacker och tyskar igår.

Har som vanligt ingen aning om vad som händer imorgon men mycket sömn står i alla fall på tapeten för min del eftersom det är min första lediga dag! Får se vad jag och Ronja ska hitta på då...

 

Idag har VERKLIGEN varit en dålig dag! Kan inte riktigt beskriva varför den har varit så hemsk men min stubin har ungefär varit icke-existerande och det är ingen bra kombination med en trött gråtande 8 månaders baby i 8 timmar... Och inte blir det bättre av att man har huvudvärk och sjuk mage heller. Så sjukt tacksam för att Ronja finns just nu!
Resten av familjen kom hem för kanske en halvtimme sedan så nu sitter jag ÄNTLIGEN inne på mitt rum, ifred, utan något gråtande spädbarn. Man förstår inte att uppskatta tystnad innan den är utom räckhåll i flera timmar.
Den här dagen har hur som helst varit så upp åt skogen som den bara skulle kunna bli så vi får hoppas att kvällen blir bättre.

Kram//Lexie

Wow alltså!!! Idag var min första dag i stallet och de var sådan fart på att jag nästan inte hängde med!

Ungefär halv 9 plockade Marys pappa Tim upp mig här hemma för att köra mej och de andra tjejerna, Lucie, Karen och Malene (de var Ronjas tur att stanna hemma med barnen) till stallet och när vi kom dit blev det gensat fläkt och fart! Alla hästar skulle ha mat och alla boxar skulle mockas innan de första gästerna kom klockan 9. Allt han förstås inte bli färdigt på bara en halvtimme, vi var kanske klara först 10 tiden,18 boxar på tre tjejer, you do the math! Eftersom det var min första dag i stallet då jag verkligen jobbade visste jag inte riktigt vad jag skulle göra när jag blev klar men då kom Mary till undsättning. Hon skickade ut Lucie och mej på en hack läng en av de rutterna som Lucie borde ha lärt sig sedan hon kom hit för två veckor sedan. Hon skulle vara guiden och jag "the pretend costumer".

Det här var kanske klockan halv elva på morgonen och längre än så kom jag inte utan missöden. Buscuit såg nämligen till att sätta sitt bomärke på mig genom att bita mig så rejäl att det gick rakt genom skinnet, men det visste jag inte att han hade gjort förrän jag kom hem klockan sju på kvällen. Som ni som känner mig kanske förstår struntade jag fullständigt i bettet och red iväg på en ljuvlig terrängritt med Lucie. Dessutom tog jag helt ljuvliga blider längs ritten, dock med telefonkvallitet, men klåpig som jag är verkat jag ha lämnat addaptern för minneskortet hemma i Finland så bliderna får vänta.

När vi kom till baka efter ritten väntade nya överrakningar. Vem hade kunnat tro att jag skulle snubbla över en kungafamilj! Eller någon som tillhör den i alla fall... Innan vi red ut bar vi ut måltavlorna för bågskyttet och ställde dem ute på ridplan. När vi kom tillbaka va allt vi fick veta att det var en familj som hade bokat bågskytte men vad jag inte fick höra förrän i bilen påväg hem var att den familjen var kunglig. Vilket var lite roligt eftersom den äldre dottern hela tiden såg på mig och smilade och sedan när de cylkade förbi vinkade hon dessutom åt mig. Kan ju tillägga att jag inte har den blekaste aning om vad hon heter eller varför hon log mot mig. Men tydligen tyckte hon att det var bra och jag kan ju inte säga emot en prinsessa.

Resten av dagen bestod av mer mockning och mest på och av sadling. Malene stukade foten så jag fick lov att ta hennes plats på en av turerna där hästarna skulle ledas och på den vägen tjänade jag min första tip. Fick 2€ för att leda en väldigt trevlig amerikanska ute i skogen på Barnicle i kanske en halvtimme. Hon var jätte trevlig och hade aldrig ridit förr men var ändå väldigt duktig. Ja, så hade vi en annan amerikans familj som också var jätte trevliga, som Mary tog ut på en terrängritt.

Vädret idag har som vanligt inte kunnat bestämma sig för om det vill vara varmt eller kallt så det har blåst, regnat och skinit sol om vart annat hela dagen. Mycket annat har inte hänt idag. Jag och Ronja tog en cykeltur till slottet och Cong och hon visade mig runt lite. Såklart började det regna så vi var tvugna att skynda oss hem. I morgon kväll ska vi gå ner till puben och träffa några av deras vänner. Men innan dess ska jag se till att jag får mig en välförtjänt sömn. Här är några bilder från Ronjas och min cykeltur.

Så gick de planerna upp i rök. Mitt huvud känns tungt som ett betongblock och näsan är lika täppt som en jag vet inte vad. Så ingen cykeltur för mig ikväll!

Istället ska jag krypa upp i sänge med en kopp dunderte, en tiopack näsdukar som Mary köpte åt mig när vi var till butiken idag och Skypa med Johanna en stund. It's PLL time!

Nu har äntligen en chans att varva ner en stund innan lillpojken vaknar och Jonathan kommer hem från playschool. Ungefär mellan ett och tre varje dag kommer jag ha det lite lugnare ännu i juni innan Jonathans playschool slutar för året. Sedan kommer han vara hemma hela dagarna så då har jag bara kvällarna för mig själv.

Idag har Mary varit hemma med mig och pojkarna. Vi tog en vända int till Ballinrobe för att handla och samtidigt såg Mary till att skaffa mig ett irländskt nummer så att jag kan ringa lite billigare här. Men jag har fortfarande bara en telefon och nu har den det irländska simkortet i sig. Så ring int på mitt finska nummer, fö då svarar ja inte ;P

För ovanlighetens skull har vi faktiskt fint väder idag! Solen skiner och om jag inte skulle ha en så förbaiskad snuva skulle jag ha tagit på mig shorts idag. Men icke sa Nicke! Har sprungit med långbyxor och huppari för säkerhets skull så att jag inte ska bli sjukare än jag redan är. Eftersom det är sol passade jag på att ta några foton av var jag kommer spendera sommaren.

Imorgon är det äntligen dags för mig att jobba i stallet hela dagen! Pratade med Mary idag och fick veta att jag kommer jobba där två dagar i veckan, antagligen torsdag och söndag eller torsdag och måndag. Om jag jobbar trosdag söndag betyder det att jag kommer vara ledig på måndagen och tvärt om. Ronja jobbar också söndagar i stallet så då blir det riktigt kul!

Jag har redan sett stallet men bara varit på snabb visit. Träffade Tim, Marys pappa och ägaren till Ashford Equestrian Center, som hastigast idag och igår men hann inte så mycket mer då vi hade barnen med oss. Förhoppningsvis lär jag känna alla bättre i morgon.

Ikväll ska jag och Ronja ta en cykeltur in till byn och se os omkring. Ska föröka ta några foton på hur det ser ut här då... Det jag kan säga är att ALLT ÄR GRÖNT!

Haha det är så typiskt mej att glömma sätta på elen :P Sarvsladden fungerar hur bra som hellst det men man måste bara trycka på en brytare som ser ut ungefär som en lampknapp bredvid själva uttaget. Sånt händer, nu är min dator i alla fall laddad!

 

Nu har nästan en dag gått här. Kom fram ungefär klockan elva igår kväll vilket betyder att klockan var ubgefär ett finsk tid. Jag kunde just och just hålla ögonen öppna och när jag vaknade imorse trodde jag nästan att jag hade sovit klockan runt och missat hela tisdagen.

Dagen har verkligen varit intensiv och det är inte bara en gång som jag frågat mig själv vad jag egentligen har gett mig in på! Men som tur är är jag inte ensam. För tillfället bor det två au pairer hos familjen Clesham, Ronja från Schweiz ska fortfarande bo här till slutet av månaden. Hon är lika gammal som mig och jätte trevlig! Vi är så otroligt lika och gillar samma saker och dessutom fick jag veta att hon är från den tyska delen av Schweiz så jag har till och med hunnit prata tyska idag! :)

Förutom Ronja och jag är det fyra andra flickor här som jobbar i stallet hela tiden och inte tar hand om barn. Var ska man rista korset men en av dem är faktist från Finland! Jag har inte träffat henne ännu men det betyder att jag kanske får slipa på min finska i sommar också. Av de andra är två från Danmark och en från Frankrike.

Efter att ha pratat engelska och tyska en hel dag märker jag faktiskt att jag saknar svenskan. Ibland slinker svenska ord in medan jag pratar med Ronja men det är bara små ord som "så", "ja" eller "alltså".

Jag har en tung sommar framför mig och inte blir det bättre av att min näsa är så stockad att jag inte ens kan känna smaken på maten. Känner mig dessutom lite febrig och min dators acku är nästan slut! Sarvsladden som min pappa tillverkade fungerar inte heller. Men David borde ha en extra acer laddare som jag får låna. Det är bara att hoppas på det bästa nu.

Hann kika in i stallet idag också men har ingen aning om mitt arbetsschema ännu. Mary måste tala med sin pappa innan hon vet säkert hur jag jobbar. Borde ändå få veta det denhär veckan.

 

Kram//Lexie

Båda flygen gick bra, inga problem alls. Mycket tackvare min kära extramamma Susanne :D hon försåg mig med både Tuc kex ifall jag blir hungrig (sitter och mumsar på dem nu) och nässpray så att mitt huvud inte skulle sprängas vid landningarna. Hade inte ens tänkt på det så ibland är det helt enkelt bra att ha två mammor.

Funny fact är att jag faktiskt satt bredvid svenskpråkiga människor båda flygen. Först brebvid en annan finlandssvensk och sedan en rikssensk på flyget mellan Köpenhamn och Dublin. På Kastrup spelade biljetterna mig ett spratt. Enligt den jag printade ut när jag bokade skulle mitt connection flight avgå från terminal A, boarding passet påstod att det avgick från D102 och departure tavlorna menade D103. Jag bestämde mig för att lita på tavlorna vilket var tur!

Annars flög tiden iväg, bokstavligen eftersom klockan för varje landning har blivit en timme mindre. :P Har några foton från flygningen men dem får jag tyvärr inte över till datorn innan jag verkligen har en plan yta att ställa datorn på istället för min famn. Börjar inte försöka koppla några kablar eller fumla med något minneskort här i bussen med mina skills!

 

Kram//Lexie

... förutom tandborsten, jag tycks inte kunna hitta mitt tandborst fodral!

 

Allt som allt tror jag att jag par packat, packat om och bytt ut klädespalagg säkert 20 gånger de senaste veckorna. Men nu är jag äntligen packad och klar för resan! Kvart över 2 (kl. 14:15) imorgon bär det av via Kastrup till Dublin. Med all tidsskillnad inräknad kommer jag troligen att vara på resande fot i mer än 12 timmar i sträck :P Så med andra ord dimper jag i säng så fort jag får syn på en imorgon! Nästa gång vi hörs kommer jag alltså förhoppningsvis befinna mig på den gröna ön vid namn Irland.

Igår, när jag had ett sista gettogether med mina vänner som fortfarande befann sig i Åbo försökte Lasse och Otto igår övertala mig att jag säkert blir kidnappad när jag kommer fram... I'm looking forward to proving you wrong!

 

Med en vecka kvar till avgång börjar det faktiskt kännas. Snart bär de av! Lite vemodigt känns det när alla kompisar planerar sommaren med roadtrips, festivaler, stugbesök och coffee dates, det ända jag kan säga när någon frågar är "Jag är inte här då..."

Med idag låter jag inte sånt skräp påverka mig. I'm walkin on sunshine med mina fina nya Race Marine skor från Stadium. För några veckor sedan märkte jag att mina kära blåa vänner bestämt sig för att spricka tvärs över fotsulan, och det går ju inte för sig när man ska till en ö där det regnar 20 dagar i månaden! Så med mina nya fina solskensskor hoppas jag att jag kanske kommer ha lite torrare fötter i sommar.

Tusen saker att göra ännu och bara en vecka kvar... Iiiipp!