Mitt äventyr

Fortfarande svävande på små rosa moln efter min ljuva minisemester på Irland slungades jag in i verkligheten med huvudet först. Nu spenderar jag dagarna i modeklassen som för övrigt fått öknamnet akvariet tillsammans med 11 andra modeintresserade ungdomar.

Jag måste medge att jag fick en liten klump i halsen när jag hörde att linjen för språk och turism skulle åka till Dublin i slutet av året. Jag får ta till hela min själv disciplin för att inte böna och be dem att få åka med. Lite värdighet måste jag ju försöka ha, när jag nu blev elevrådets ordförande och allt. Men visst kommer det att svida på våren när mina kompisar styr kosan mot min gröna lilla ö utan mig.

Jag kan ju trösta mig med att jag åter igen fått uppleva något jag aldrig kommer glömma, och att min gröna lilla ö finns kvar nästa gång jag känner för en dos av den irländska gästvänligheten. Nu är det dags att säga "Tjilevippen!" för den här gången, men det kommer alltid en näst...

 

 

För några dagar sedan gjorde jag en överraskande upptäckt. När jag i lugn och ro varvade ner en kväll med min Spotify-lista snurrande i bakgrunden slog det mig att jag aldrig hört låten som spelades förr, och ändå fanns den med på min lista! (?) Ni kan tro att jag blev lite förvirrad...

Men ingen panik, det var inget spöke som spelat mig ett spratt, bara ett spår som innehöll två låtar. Den nyhittade låten var ljuvlig och efter lite research visade det sig förstås att det var en gammal irländsk folksång. Ljuvlig är den och jag satte den på repeat så att den spelade resten av kvällen.

Ladys and gents, with no further adue, den härligaste låten jag känner till just nu...

 

 

 

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/8280049/?claim=ccp2c3a3kur">Follow my blog with Bloglovin</a>