Mitt äventyr

Nu har nästan en dag gått här. Kom fram ungefär klockan elva igår kväll vilket betyder att klockan var ubgefär ett finsk tid. Jag kunde just och just hålla ögonen öppna och när jag vaknade imorse trodde jag nästan att jag hade sovit klockan runt och missat hela tisdagen.

Dagen har verkligen varit intensiv och det är inte bara en gång som jag frågat mig själv vad jag egentligen har gett mig in på! Men som tur är är jag inte ensam. För tillfället bor det två au pairer hos familjen Clesham, Ronja från Schweiz ska fortfarande bo här till slutet av månaden. Hon är lika gammal som mig och jätte trevlig! Vi är så otroligt lika och gillar samma saker och dessutom fick jag veta att hon är från den tyska delen av Schweiz så jag har till och med hunnit prata tyska idag! :)

Förutom Ronja och jag är det fyra andra flickor här som jobbar i stallet hela tiden och inte tar hand om barn. Var ska man rista korset men en av dem är faktist från Finland! Jag har inte träffat henne ännu men det betyder att jag kanske får slipa på min finska i sommar också. Av de andra är två från Danmark och en från Frankrike.

Efter att ha pratat engelska och tyska en hel dag märker jag faktiskt att jag saknar svenskan. Ibland slinker svenska ord in medan jag pratar med Ronja men det är bara små ord som "så", "ja" eller "alltså".

Jag har en tung sommar framför mig och inte blir det bättre av att min näsa är så stockad att jag inte ens kan känna smaken på maten. Känner mig dessutom lite febrig och min dators acku är nästan slut! Sarvsladden som min pappa tillverkade fungerar inte heller. Men David borde ha en extra acer laddare som jag får låna. Det är bara att hoppas på det bästa nu.

Hann kika in i stallet idag också men har ingen aning om mitt arbetsschema ännu. Mary måste tala med sin pappa innan hon vet säkert hur jag jobbar. Borde ändå få veta det denhär veckan.

 

Kram//Lexie