Mitt äventyr

2014-08-18
21:47:00

Cliffs of Moher
Det fina vädret har hållt i sig och inte en landade på oss idag när vi gav oss iväg till the Cliffs of Moher, 115km söder om Cong i Co. Clare. Vad som kunde ha tagit endast några timmar blev till en hel dags utflykt tackvare det ena hindret efter det andra.
Påvägen till klipporna körde vi rakt in i en olycksplats. Bilar köade i flera kilometer efter att två bilar hade krockat i en kurva och Garda spärrat av vägen. Vi såg båda bildskroten och de såg inte trevliga ut. Efter att ha köat i sådär 15 minuter började vi krypa framåt och var fast bakom en turistbuss som tyckte det var väldigt smart att köra 50 på en 100 väg, bromsa i varje nerförsbacke och köra mitt på vägen alltså med mittsträcket under bussen så att ingen hade någon möjlighet att köra om. Sist och slutligen kom vi ändå fram till klipporna och ja, blåsigt var det men utsikten var fantastisk!
Egentligen är det hela ganska skräckinjagande. Runt besökscentret fanns det breda asfalterade vägar och en sten mur mot klippavsatsen, men längre ut på klipporna får man gå hur nära kanten man vill, på egen risk förstås. Tre stigar fick man välja mellan, enklast beskrivna som en för "Dear Devils", en för normalt folk och en för backpackers. Ni kan ju gissa vilken jag valde.
Elli tyckte det var skrämmande och höll sig gärna till backpacker stigen men konstigt nog påverkade höjden inte mig. Visst blåste det så högt uppe nära havet, men solen sken och himlen var blå så allt var i sin ordning, i alla fall på klipporna.
Hemma hade de inte en lika stor tur. Efter ungefär en timme på klipporna ringde Ellis telefon. En häst hade sparkat Tom i ansiktet och han var då påväg till sjukhuset i Castlebar. Med andra ord fick vår vistelse en något abrupt vändning och vi "hosade" kanske lite mer än vi annars skulle ha gjort. Och tur var väl det eftersom färden hem tog fyra timmar! Allt för många turister på vägarna...
Nu är Elli i föuset och mjölkar Toms kossor, Martin lagar kvällsmat och vi har ännu inte hört hur det gått för Tom. Det sista vi hörde var att han väntade på att få se en doktor och att han troligen kommer vara tungen att plastikoperera ansiktet. Jag hoppas verkligen att det vara är näsan som blivit sned eller något annat mindre allvarligt. Förhoppningsvis går allting väl men vi får vänta och se...
 
//Lexie

2014-08-17
21:07:44

Tillbaka på mammas gata
Då var man tillbaka igen, kanske inte direkt på mammas gata eftersom hon inte varit här, men i stallet igen. De hade en lugn dag idag så Tom lät oss ta ut Biscuite och Aladdin på en liten hack Around by the Lake gratis alltså, det är the upside när man en gång jobbat här. Det var härligr att få rida runt på Ashford igen, galoppera längs skogsvägarna och stöta på turister lite då och då. Allt var sig väldigt likt, fast vi höll ridvägarna snyggare förra året.
My little Sprucie! Han är den äldsta hästen i stallet. Till och med Martins syster, som är över 30, minns att och brukade rida honom när hon var liten.
 Alex's in da houuuse!!
Vi kunde ju inte låta bli att ta ett turist foto också. Millie tog det och sedan sa jag att hon får ta hur många foton hon vill, så nu har jag sisådär 50 bilder på Ashford hästarna ur en 9-årings perspektiv.
 
//Lexie
 

2014-08-15
19:13:00

Achill Island
Då kan jag äntligen räkna mej till dem som doppat stortån i Atlanten och åkt The Wild Atlantic Way. Idag körde jag och Elli ut till Achill Island som ligger ungefär två timmar nordöst om Cong vid den irländska västkusten. Åter igen tog vi de slingriga landsvägarna till Westport, fortsatte till Newport och kom till slut fram till öarna, som är en av Irlands främsta turistorter. Hela vägen dit råkade vi gång på gång på turister i hyrbilar som rent ut sagt var en fara för trafiken. En dåre lyckades inte ens hålla sig i sin egen körfil utan körde mitt på vägen med den sträckade linjen mitt under sig. Som tur var gick inget på tok, men det var inte bara en gång vi höll andan.
När vi väl var ute på ön började vi med att köra tvärs över hela härligheten till stranden som ligger vid Dooagh på öns yttersta kanten. Om jag hade haft baddräkten med idag hade jag inte tvekat en sekund utan slängt mig rakt ut i de turkosa vågorna. Och jag ljuger inte nu, vattnet var verkligen turkost!
Nej det här är inte Medelhavet. Det är faktiskt norra Atlanten.
Efter stranden började vi i sakta mak arbeta oss till baka mot fastlandet, vilket inte är någon lätt match när vägen lutar brant uppåt och vägen slingrar sig längs bergskanten si sådär 20-50 meter över havet. Ja och så får man inte glömma fårskallarna som gömmer sig bakom var och varannan krök, både fyrbenta och fyrhjulade.
Vi lyckades i alla fall ta oss till vår följande destination, den övergivna byn i sluttningen av Slievemore Mountain. Man tror att folk bodde här redan på bronsålder och man har också lyckats hitta medeltida efterlämningar men någon gång mellan 1600- och 1800-talet övergav invånarna byn. Dag kan man fortfarande se 80 av de 137 hus som man fastställt att en gång fanns i byn.
 
På väg hem stannade vi i Newport, som för övrigt är hem till Grace av Monacos släkt the Kellys', och åt lunch på ett B&B innan vi gasade iväg hemåt för att Elli skulle hinna till jobbet. Kocken var från Portugal och kunde till och med lite finska. Dessutom lagade jag ljuvliga Fish&Chips! Hoppas resten av dagen blir lika lyckads som den varit hittills!
 
//Lexie
 
 

2014-08-15
01:28:17

Kossa Muu
Igår lovade jag Elli att jag skulle rita av hennes favorit ko, Sistar, på gott och ont innan jag åker hem. Så medan hon var på jobbet idag bestämde jag mig för att ta mig an den uppgiften. Det tog några timmar men resultatet var det inget fel på. Speciellt inte med tanke på att det är den första verklighetstrogna ko jag någonsin ritat.
En 5B penna, ett radergummi och ett ritblock var allt jag behövde för att lyckas. "oh den här ska ramas in." var vad Martin sa när han såg den, och Elli har redan sett ut den perfekta platsen att hänga den på: strax ovanför den öppna spisen i vardagsrummet.
Mycket mer har vi inte gjort idag. Vi åkte en sväng med bilen men konstaterade att allting var helt dött, så det slutade med att vi satt och pratade, berättade historier och skrattade tills det blev läggdags. Nati nati på er alla, i morgon är en ny dag.
 
//Lexie
Cloonbur by night

2014-08-14
18:24:57

Westport
Halva  dagen har gått och precis som jag trodde är det jätte fint väder. Visst har det regnat men det får man nästan räkna med när man är på Irland. Jag har faktiskt saknat det irländska regnet, det är något helt annat än det finska och så annorlunda att du inte förstår vad jag pratar om, om du inte själv upplevt det.
Jag och Elli spenderade första halvan av dagen i Westport, som ligger en bit norr om Cong i Co. Mayo. Flera år i rad har den röstats fram som det bästa stället att bo på i Irland och det tar ungefär en timme att köra dit längs slingriga landsvägar som kanske är 5 meter breda.
Vi började dagen på Westport House, en gammal herrgård som nu är museum. På marken som förr hörde till gården finns det nu en äventyrspark där man bland annat kan åka linbana, åka tåg eller paddla svanbåtar på floden. Vi nöjde oss ändå med att bara gå runt och titta i huset och trädgården. Det var enormt! Skyltar som t.ex. Bathroom satt fortfarande kvar på dörrarna, i ett rum fanns det tapeter som var över 200 år gamla och fortfarande satt kvar på väggen och över allt hängde kristallkronor.
Trädgården hade blivit vildvuxen eftersom ingen längre sköter om annat än gräsmattan, men det gick fortfarande att känna igen växterna. Bland annat hittade Elli och jag rabarber, björnbär och dill i en aning större skala än vanligt.
Det här är rabarbern, och bara en fjärdedel av hela plantan. Dill var i samma skala, sådär 2 meter hög(!).
 
Efter Westport house gick vi runt i byn ett tag innan vi åkte hem. Jag gick in i varje bokhandel på jakt efter Nora Roberts boken men de hade den bara som stor pocket och jag vill ha en liten. Så det blev inget köp idag. Better luck next time!
Nu är vi tillbaka i Cong och Elli jobbar kvälls skiftet i föuset. Imorgon är hennes sista dag, sedan är hon ledig fram till nästa onsdag så helgen kan bli riktigt kul. Det var faktiskt Elli som sa att vi måste gå till The Valk medan jag är här, och så måste vi ju till Lydon's förstås. Stallet ligger troligen också på helgens agenda.
Nu ska jag hitta på något att göra tills Elli är tillbaka.
 
//Lexie

2013-08-09
00:35:32

Yearling nr 1
Jag vet faktiskt inte vad åringarna heter men vi har tre stycken som vimsar omkring i hagen utanför Tims. Just denna lilla krabat är en fullblods valack om jag inte är helt ute och cyklar, och otroligt nyfiken av sig. När jag kom hit i början av juni var han en mager skrake som såg förfärlig ut. Revbenen syntes och hårremen var alldeles tovig och tottig. Jag kan nästan inte själv tro att det är samma häst på de här bilderna, som den jag såg stappla omkring i manegen för bara 2 månader sedan.

Kram//Alex
 

2013-08-08
23:50:04

Gå dit näsan pekar
Jag lovade er bilder från förra måndagen så varsågoda!
 
Nere vid den gamla kyrkan stötte jag alltså på Aurora och medan hon gick en sväng hem för att avsluta jobbet för dagen fick jag och Cami njuta av lite live musik i solen.
Jag fick till och med läst en del rella även om jag inte ens nära på har läst hälften ännu.
Cami skulle komma tillbaka efter att ha varit till Spar men blev förstås infångad och dragen till Lydon's av Killian och Colin.
John Lydon, euogh said!
Kamera-skygga Cami
Colin
Killian och Cami...
...och hennes lexikon
Dagen avslutades med några matcher biljard. Vissa dagar är jag till och med riktigt bra på det om jag får säga det själv.
Naill
Aurora
Laters//Alex
 

2013-08-08
23:34:18

Jag ser grönt
På grund av vädret, och det faktum att sallet saknar luftkonditionering, får en del av ponnyerna gå ute under nätterna. Närmare bestämt Spruce, Willow, Aladdin och Biscuit skulle spendera natten utomhus. Och det gjorde de också. Men en dag när vi kom ner till stallet fick vi alla en överraskning. Grindarna var öppna och utanför Brambles box stod Spruce och inspekterade det nya sällskapet. Jag hade sett en skymp av mellan träden när vi svängde upp mot stallet men min första tanke var "Vem har släppt ut Bramble? Inte är väl hon så där liten?" (Spruce är en Conemara ponny medan Bramble är en Irish Draught).
Än idag har vi ingen aning om hur det kommer sig att han tog sig ut ur hagen, vandrade upp still stallet ca 200 m längs en asfalterad väg och lyckades öppna en grind som borde vara låst med kedja och hänglås. Men sedan dess får utbrytarkungen helt enkelt fogligt spendera natten i stallet istället medan de andra mumsar i sig gräs i hagen. Så går det när man ger sig ut på äventyr...
Biscuit och utbrytar kungen innan han lyckades smita.
 Aladdin, den Irländska Coben som tror han är en ko
 Willow
Kram//Alex

2013-08-08
23:05:00

Snus torrt alltså!
I sommar har Irland alltså verkligen drabbats av en värmebölja. Det är flera år sedan det har varit så varmt som det varit i år och man kan till och med se konkreta fenomen av vad som händer när det inte regnar här på ett tag.
Skulle nu kunna tro att det här fotot...
...är taget på samma ställe som det här...
...med endast 6 veckors mellanrum?
Corrib river är engentligen en underjordisk flod som kopplar samman Lough Corrib med Lough Mask. Floden rinner under joden ända fram till Cong där den bubblar upp några kilometer innan den når själva sjön.
En av våra turridningsrutter går förbi stället där floden mynnar upp ur underjoden och om man fortsätter länger in kommer man till en djup grotta som floden har karvat ut ur den porösa kalksten. Tim visade grottan för några kunder idag och han sade att han aldrig tidigare har sett the Pidgeon Hole så tomt på vatten som nu. Jag var själv ner i grottan med Paula igår och den är så mörk och djup att man inte kan se ett smack utan ficklampa. Så innan jag åker ska vi besöka den en gång till med en ficklampa eller någon annan form av ljus och se hur djup den verkligen är...
Paula är bara halvvägs nere i grottan ännu. Och fast trappstegen tar slut kan man gå ännu längre in om man vill.
 

Kram//Alex

2013-07-17
14:14:00

Walking with dinosaurs?
Vi har haft en härlig vecka här när det gäller vädret! På flera år har de inte haft en sommar som varit så här varm. För några dagar sedan hörde jag Tom säga att det ska bli 40 dagar utan regn, ta i trä, och andra säger att det inte ska regna igen förrän i augusti. Jag vet inte vad jag ska tro men njuter det gör jag, alla de dagar jag inte jobbar i stallet... Med full sol och 27 grader i skuggan skulle man inte precis vilja ha på sig läderstövlar, svarta ridbyxor och en marinblå pikétröja!
I måndags var det dock lite svalare = ingen sol men fortfarande över 20 grader varmt och eftersom det var min lediga dag passade jag på styra kosan ner till Galway för att shoppa lite. Vad jag inte var beredd på var att hitta dinosaurier, trollkarlar och jonglerande enhjulingscyklister på gågatan!
Det var Galway Arts Festival som jag stötte på. Den pågår hela veckan och är en enorm grej med "good crack" som irländarna skulle säga. Tyvärr hade jag totalt glömt bort att den skulle börja på måndag så jag styrde genast kosan till affärerna och stötte på dinosaurierna först en timme innan bussen hem (och det går bara en buss tillbaka till Cong på måndagar så missar man den är det verkligt illa) men försökte ändå insupa så mycket konst som möjligt på den lilla stund jag hade.
De var som stvå stora robotar som hade ljud för sig. Alla småbarn var facinerade av dem och de sprutade rök på publiken.
Den här mannen kunde lika gärna ha kunnat vara en stå-upp komiker! "I'm glad to take what ever you want to give me after the show... Just fold it in half will you?"
Den här hunden är helt och hållet gjord av sand! Kan knappt tro det själv. Trodde först det var en riktig hund.
Bredvid kyrkan hade folk ställt upp stånd så att det blev en liten marknad av handarbeten. Stod länge och helade och välade om jag skulle köpa något eller inte men blev avbruten av min telefon som påminnde om att bussen snart skulle åka iväg utan mej!
Jag hann bara se en liten snutt av hennes show men det lilla jag såg var otroligt bra...
 
Kram//Lexie

2013-07-10
14:43:00

Tingle
Tingel, Ting eller Titi är Davids och Mary hund, en 5 år gammal labrador som bor under trappan och är galen i apport. När han inte jagar pinnar ligger han och latar sig i solen, tar ett dopp i sjön eller charmar gästerna i stallet. En lydigare och mera älskvärd hund är svår att hitta. Han är verkligen människans bästa vän och Camerons ögonsten.

2013-07-03
18:47:00

Sol, vind och vatten
Helt otroligt hurudant väder det är här ibland. I Finland hör det till ovanligheterna om solen skiner, himlen är full av moln och regnet öser ner. Här är det en del av vardagen. Det vanligaste regnet här är dock inte ösregn utan lätt regn som du knappt känner eller ser. Det känns lite som att gå genom dimma, men du ser vart du går.
Kan ni se regnet?
Förutom regnskurar har dagen varit ganska lugn. Jonathan är inskriven i en simskola så han var borta hela förmiddagen och när han kom tillbaka var det dags för Camerons tupplur så då hade jag återigen bara en vildbasare att se efter. Men den vildbasaren var så trött efter simningen att han slumra till några timmar senare så jag fick en kort paus på nån halvtimme.
I morgon jobbar jag i stallet, vädret kommer troligen inte vara medgörligt men det kan bli en intressant dag i alla fall. De flesta turister som kommer för att rida är nämligen amerikaner och ni vet väl vad det är för dag i morgon... Jo det är den 4 juli, fourth of july, USA:s självständighetsdag. Jag har ingen aning om ifall vi är fullbokade eller har en lugn dag framför i morgon men det lär jag väl få reda på, och kanske ni med...
 
Kram//Lexie

2013-07-01
19:14:00

Dimonds in the sky
Har ärligt talat inte riktigt hunnit med denhär veckan. Så mycket har hänt att jag knapt vetat vilken dag det varit. Det var Ronjas sista vecka här så ni kan vara säkra på att det blev mycket tjo och tjim men lite sömn. När jag kom tillbaka från Galway i måndags promenerade jag från oss ner till Cong via slottet. Folk tyckte jag var galen men det var inte så farligt. Har ingen aning om hur många kilometer det är men jag hade min kamera och det tog mig bara ca 20 min att gå ner till the Ashford Gate även om jag stannade och tog foton på vägen.
Väl nere i Cong träffade jag Karen och Ronja på Lyden's där vi spenderade kvällen och en del av natten. Innan jag kom til Cong hade jag aldrig kunnat tro att gemenskapen i en liten by kunde vara så härlig att vara en del av. När John stängde Lydon's gick gänget som var kvar (fem killar och vi tre tjejer) inte hem utan i stället satte vi oss nere vid älven i the Monk's fishing house, där vi satt och pratade i fullmånens sken innan vi var tvugna att gå hem och sova för att inte vara zombin nästa dag.
Det är helt enkelt ganska svårt att ha tråkigt med gänget i Cong. Jack och Ronja var inte riktigt överens om vart de var påväg.
 
Resten av veckan flöt bara på. I tisdags skjutsade Tim och Bridget oss till Ballirobe Race's och jag introducerades för Curry chips, något för mycket curry för mig men helt okej. Det var i alla fall min första galopptävling och härlig atmosfär. Jag har alltid trott att man överdriver i filmer men största delen av kvinnorna bar faktiskt designer klänningar och hemska hattar. De var nästa lika intressanta att se som hästarna.
 
På onsdagen tog David ut och men båten och vi fick pröva på vattenskidor. Trodde vattnet skulle vara iskallt eftersom jag är van med det finska havsvattnet, men det var riktigt varmt och skönt (vilket förstås kan ha berott på att våtdräkten jag hade på mig). Men vatten skidor är nog inte riktigt min grej. Lyckades helt okej på andra försöket men skulle inte säga att jag är något proffs precis.
 
På fredag var det dags att säga bye bye åt Ronja och Malene som båda åkte iväg till Dublin i lördags. Mary och David ordnade en grillfest dit bland annat Tom, Keely och deras barn kom förutom Aileen, Davids mamma, och tjejerna förstås.
Fr.v. Lucie, Ellie, Ronja, Malene och Karen
Så det var min vecka i stora drag. Förstås hände andra saker också, till exmpel var jag bara tvungen att smila när Cameron sjöng med i Old McDonald had a farm's refräng och på lörda blev jag tvungen att sätta på x3m:s nätradio för att få höra lite svenska. Inte en dag är den andra lik, man vet aldrig vad man ska förvänta sig av morgondagen.
 
Kram//Lexie

2013-06-15
19:15:23

It's official
Det kom som en överraskning i morse när fick en dag till i stallet idag. Fick dessutom höra det av Jonathan i formen "Mummy asked if you wanna.. if you wanna... to the stables today?", hade dragit mig lite extra eftersom jag trodde jag skulle vara hemma med barnen idag så det blev ganska brått på slutet. Men sedan fick jag känna mig väldigt officiell när jag efter halva dagen fick byta om till min "uniform". Så såhär kommer jag se ut resten av sommaren. Men möjligen en aning piggare (tog bilden när jag kom hem)...
Med denhär farten kommer jag dessutom att få "bondbränno" eftersom det ALLTID är soligt när jag är i stallet!
Alla employees bär mörkblåa piké tröjor eller fleecer med ridcentrets logga på jobbet. Det var faktiskt en otrolig skillnad mellan att ha vanliga kläder på sig och bära loggan. Man känner liksom på sig att man måste uppföra sig på ett annat sätt eftersom man genast associeras med centret. Det var ändå jätte härligt att rida iväg på Aladdin idag och veta att mänskorna man mötte genast skulle se att jag inte var ännu en turist som betalat flera tiotals euro för en skrittur i slottsparken, utan en verklig ryttare som kans sin sak.
Kändes super när ett par ute på promenad frågade om de gick åt rätt håll för att komma till slottet och de litade på att jag visste vad jag talade om nnär jag svarade. Så min nya bästa budy och jag kommer säkert jag kommer säkert ha mycket kul ihop i sommar.
 
Annars var det inte så mycket i farten idag. Vi hade några kunder men dagen gick egentligen mest ut på att motionera hästar för mig. Råkade förståss ut för de två trögaste hästarna, Guiness och Aladdin, och glömde spöt när jag motionerade Guiness så det blev ordentlig skogsmulle hack den gången. Aladdin hade lite mer fart på men nog hamnade man på efterkälken allt när Karen red fullblodet Zara framför en. Har försökt fota så mycket som möjligt men jag kan ju inte precis springa omkring med kameran i högsta hugg när jag jobbar, så på grund av adapterbrist får bilderna vänta.
Nu ska jag äta kvällsmat och senare i kväll ska hela gänget med hästjejer palla oss iväg till Ballenrobe under kvällen. Igår var vi en vända till puben inne i Congoch jag träffade en del av de andra tjejernas kompisar. Som de flesta säkert förväntar sig så var alla jätte trevliga, vad som förvånade mig var att de flesta av ungdomarna jobbade på Ashford Castle. Många var dessutom utlänningar, träffade både fransmän, polacker och tyskar igår.
Har som vanligt ingen aning om vad som händer imorgon men mycket sömn står i alla fall på tapeten för min del eftersom det är min första lediga dag! Får se vad jag och Ronja ska hitta på då...
 
Kram//Lexie

2013-06-13
23:38:00

Vilken dag!
Wow alltså!!! Idag var min första dag i stallet och de var sådan fart på att jag nästan inte hängde med!
Ungefär halv 9 plockade Marys pappa Tim upp mig här hemma för att köra mej och de andra tjejerna, Lucie, Karen och Malene (de var Ronjas tur att stanna hemma med barnen) till stallet och när vi kom dit blev det gensat fläkt och fart! Alla hästar skulle ha mat och alla boxar skulle mockas innan de första gästerna kom klockan 9. Allt han förstås inte bli färdigt på bara en halvtimme, vi var kanske klara först 10 tiden,18 boxar på tre tjejer, you do the math! Eftersom det var min första dag i stallet då jag verkligen jobbade visste jag inte riktigt vad jag skulle göra när jag blev klar men då kom Mary till undsättning. Hon skickade ut Lucie och mej på en hack läng en av de rutterna som Lucie borde ha lärt sig sedan hon kom hit för två veckor sedan. Hon skulle vara guiden och jag "the pretend costumer".
Det här var kanske klockan halv elva på morgonen och längre än så kom jag inte utan missöden. Buscuit såg nämligen till att sätta sitt bomärke på mig genom att bita mig så rejäl att det gick rakt genom skinnet, men det visste jag inte att han hade gjort förrän jag kom hem klockan sju på kvällen. Som ni som känner mig kanske förstår struntade jag fullständigt i bettet och red iväg på en ljuvlig terrängritt med Lucie. Dessutom tog jag helt ljuvliga blider längs ritten, dock med telefonkvallitet, men klåpig som jag är verkat jag ha lämnat addaptern för minneskortet hemma i Finland så bliderna får vänta.
När vi kom till baka efter ritten väntade nya överrakningar. Vem hade kunnat tro att jag skulle snubbla över en kungafamilj! Eller någon som tillhör den i alla fall... Innan vi red ut bar vi ut måltavlorna för bågskyttet och ställde dem ute på ridplan. När vi kom tillbaka va allt vi fick veta att det var en familj som hade bokat bågskytte men vad jag inte fick höra förrän i bilen påväg hem var att den familjen var kunglig. Vilket var lite roligt eftersom den äldre dottern hela tiden såg på mig och smilade och sedan när de cylkade förbi vinkade hon dessutom åt mig. Kan ju tillägga att jag inte har den blekaste aning om vad hon heter eller varför hon log mot mig. Men tydligen tyckte hon att det var bra och jag kan ju inte säga emot en prinsessa.
Resten av dagen bestod av mer mockning och mest på och av sadling. Malene stukade foten så jag fick lov att ta hennes plats på en av turerna där hästarna skulle ledas och på den vägen tjänade jag min första tip. Fick 2€ för att leda en väldigt trevlig amerikanska ute i skogen på Barnicle i kanske en halvtimme. Hon var jätte trevlig och hade aldrig ridit förr men var ändå väldigt duktig. Ja, så hade vi en annan amerikans familj som också var jätte trevliga, som Mary tog ut på en terrängritt.
Vädret idag har som vanligt inte kunnat bestämma sig för om det vill vara varmt eller kallt så det har blåst, regnat och skinit sol om vart annat hela dagen. Mycket annat har inte hänt idag. Jag och Ronja tog en cykeltur till slottet och Cong och hon visade mig runt lite. Såklart började det regna så vi var tvugna att skynda oss hem. I morgon kväll ska vi gå ner till puben och träffa några av deras vänner. Men innan dess ska jag se till att jag får mig en välförtjänt sömn. Här är några bilder från Ronjas och min cykeltur.
Portarna man måste köra igenom för att komma till både slottet och stallet.
 
Efter portarna kommer en skog och en enorm gräsmatta. Sedan ser man detta...
 
Titta vem jag hitta Johanna!
Ronjaa!! Och ett av tornen på Ashford Castle...
Baksidan av slottet. Sjön ligger precis utanför bilden till höger.
 
Kram// Lexie