Mitt äventyr

Aaaa! Hur länge har jag inte väntat på det här? Det är ungefär ett halvår sedan jag fick nys om Nora Roberts senaste trilogi The Cousins O'Dwyer som utspelar sig på, iiiiip, Ashford Castle.Planen var ju att köpa den under min senaste resa till Irland, men alla bokaffärer skulle ha minst 15€ för den. Vad är det för vits att betala 15€ när man vet att den kostar 11,90€ hemma? Väntan har varit lång men för några dagar sedan höll jag den äntligen i min hand och jag har redan slukat 98 av de 398 sidorna. 

Det är något av en trip down memory lane att läsa om slottet, stallet och skogen. Samtidigt som jag förstår att allt är fiktivt försöker jag placera händelserna på en specifik plats eller dra paralleller till verkligheten. Det är härligt men jobbigt på samma gång. En sak är i alla fall säker, Apollo är med. När huvudpersonen för första gången kommer till stallet står det en fuxfärgad häst i en av ute boxarna som uppför sig precis som Apollo. Det kan till och med hända att vår lilla ko har fått en hov med i spelet, men det vet jag inte säkert ännu.

Så var det dags att börja brottas med resväskan igen. Det börjar sakta men säkert gå upp för mig att jag verkligen kommer åka hem på fredag. Så packningen börjar ta fart nu, eller rättare sagt sitter jag i mitt rum med en öppen resväska på golvet, klädhögar på sängen och försöker med tankekraft få kläderna att på något magiskt sätt packa ner sig själva i resväskan. Hittils utan framgång dock.

Planen för ikväll är att förhoppningsvis träffa så många av mina kompisar som möjligt nere på Lydon's och ta avsked av dem. I morgon ska jag packa så gott jag kan och sedan klockan 6 på fredag morgon bär det av ner till bussen i Galway mot flygplatsen i Dublin.

Ännu en dag av barnpassnig. Väskorna står packade i mitt rum, sopade till och med glovet i morse, men vet fortfarande inte hur länge de kommer stå där. Barnvakten,Davids kusin har jag för mig, textade Mary att hon känner sig sjuk och voilà, ännu en dag med barnen. Det stora problemet här är brist på kommunikationen. Det känns som om jag inte får veta något över huvudtaget och även om det är meningen att jag ska vara "en del av familjen" behandlar de mig som en utböling. Allting här är inte jobbit, som med allt annat finns det bra och dåliga dagar, men de verkar inte ha litat på mig på hela sommaren.

Oberoende av vad som har hänt, sagts och gjorts så kommer jag faktiskt sakna mina små buddys nu när jag flyttar. De har lyckats charma sig in mitt hjärta och jag har en känsla av att det kommer kännas ganska konstigt att inte ha dem omkring mig dessa sista två veckor. Det som är värst är att jag inte vet vad jag har gjort som har fått henne att vilja bli av med mig. Som sagt brist på kommunikationen...

Nå, man ska inte gråta över spilld mjölk. Dags att säga bye bye till ett jobb och börja ett nytt. Jag har fortfarande två veckor kvar att njuta av i Irland och dem tänker jag minsann ta vara på!

Jag lovade er bilder från förra måndagen så varsågoda!

 

Idag har varit det perfekta exemplet på att man aldrig ska planera utan bara ta dagen som den kommer. Jag var alltså ledig idag men hade ingen aning om vad jag skulle hitta på. Hade ingen lust att börja åka långa vägar ut till någon turist attraktion och jag ville absolut inte spendera dagen hemma.

Dagen började inget vidare. Hade tänkt ta cykeln ner till Cong men när jag gick ut till garaget var det tomt på fungerande cyklar och inte fanns det några bak i paketbilen heller. Så jag fick helt enkelt ta och trava iväg med mina apostlahästar ner mot Ashford och stallet där David förvarar cyklarna som han hyr ut åt kunder.

Då vände min tur. Jag stötte på Bridget som faktiskt var påväg ner till sallet och fick sitta på med henne ner dit, fick tag på en cykel och trampade iväg mot byn. Efter att ha druckit en tekopp utanför Spar stötte jag på Aurora nere vid den gamla kyrkan och och ett tu tre hade två timmar gått. Cami anslöt sig och några timmar senare hamnade vi underligt nog utanför Lydon's med Colin och Killian.

Så efter några omgångar biljard var det dock dags att sätta sig på cykeln och trampa iväg hemåt där en väldigt starkt kryddad curry väntade. I det stora hela har jag alltså haft en riktigt lyckad dag även om den inte började så bra. Borde jag dessutom tillägga att det fina vädret håller i sig!?!

Min kamera blev hijacked idag så jag har en hel del foton! Ska se om jag orkar gå igenom dem imorgon...

Vi har haft en härlig vecka här när det gäller vädret! På flera år har de inte haft en sommar som varit så här varm. För några dagar sedan hörde jag Tom säga att det ska bli 40 dagar utan regn, ta i trä, och andra säger att det inte ska regna igen förrän i augusti. Jag vet inte vad jag ska tro men njuter det gör jag, alla de dagar jag inte jobbar i stallet... Med full sol och 27 grader i skuggan skulle man inte precis vilja ha på sig läderstövlar, svarta ridbyxor och en marinblå pikétröja!

I måndags var det dock lite svalare = ingen sol men fortfarande över 20 grader varmt och eftersom det var min lediga dag passade jag på styra kosan ner till Galway för att shoppa lite. Vad jag inte var beredd på var att hitta dinosaurier, trollkarlar och jonglerande enhjulingscyklister på gågatan!
Det var Galway Arts Festival som jag stötte på. Den pågår hela veckan och är en enorm grej med "good crack" som irländarna skulle säga. Tyvärr hade jag totalt glömt bort att den skulle börja på måndag så jag styrde genast kosan till affärerna och stötte på dinosaurierna först en timme innan bussen hem (och det går bara en buss tillbaka till Cong på måndagar så missar man den är det verkligt illa) men försökte ändå insupa så mycket konst som möjligt på den lilla stund jag hade.

Ja, sånt händer när det regnar i en månad och sedan ett tu tre är 28 °C i skuggan. Det har än en gång varit en galen vecka, men jag har verkligen haft super kul! Dagarna flyter in i varandra och man har egentligen ingen koll på vare sig dag, månad eller tid. Precis som det ska vara när det är sommarlov.

I lördags åkte hela familjen iväg till Marys farbrors hus ute i Connemara för att spendera helgen där. Det var Camerons första resa och så de skulle inte stanna länge bara två dagar, som blev tre, som blev fyra... Så jag har haft hela huset för mig själv, lungt och stilla har det varit. Men mesta dels har jag faktiskt varit hos tjejerna på andra sidan fälten. Det blir för mycket att bara sitta ensam här hela dagarna.

Det var både bra och dåligt att familjen stanade längre i Connemara. Dels fick jag jag en extra dag i stallet, men å andra sidan borde jag ha tagit det lungt igår. För efter att ha cyklat runt halva Ashford hela måndagen utan något på huvudet hade jag helt klart solsting, vilket inte precis blev bättre av allt fysiska arbete i stallet igår. Men jag klagar ändå inte. För jag får göra det jag älskar, det räcker bra för mig.

Ikväll ska Bridget och Tim ta med alla oss tjejer till Connemara där vi ska grilla på stranden och äta kvällsmat. Kanske blir det ett dopp i Atlanten också, vem vet...

 

Jag har deffinitivt kommit till rätt land för alla här dricker te. Det är ingen som frågar "Vill du ha kaffe?" utan den fråga som du högst antagligen får om du besöker någon eller sitter hemma i köket "Do you want some tea?". Kommer troligen bli miljöförstörd innan jag kommer hem eftersom jag redan idag har druckit fyra koppar te och snart blir det en till. Idag var min lediga dag så jag tog en sväng ner till Cong efter att först ha sovit klockan runt från 11 till 11. Strosade först runt bland böcker av alla de slag på Rare and Recent Book innan jag köpte en take-away te på hos O'Connors och gick och satte mig vid then gamla ruinen av Cong Abbey för att faktiskt åstadkomma något idag. Känner mig riktigt produktiv då jag faktiskt lyckades ta mig igenom tre och ett halvt kapitel i nför rellaskrivningarna i höst. Jag vet att det är en aning tidigt att börja läsa till skrivningarna men jag kommer komma senare in i rutinerna i skolan i höst och kommer ha fullt upp med skolarbeten de sista veckorna och sedan är det skrivnings dags så det är lika bra att börja i tid.

Med min vanliga tur lyckades jag ju dessutom få kedjan att hoppa av påväg hem så jag fick ta och gå de sista kilometrarna men det var inte så farligt. Imorgon blir det nya äventyr.

 

Har ärligt talat inte riktigt hunnit med denhär veckan. Så mycket har hänt att jag knapt vetat vilken dag det varit. Det var Ronjas sista vecka här så ni kan vara säkra på att det blev mycket tjo och tjim men lite sömn. När jag kom tillbaka från Galway i måndags promenerade jag från oss ner till Cong via slottet. Folk tyckte jag var galen men det var inte så farligt. Har ingen aning om hur många kilometer det är men jag hade min kamera och det tog mig bara ca 20 min att gå ner till the Ashford Gate även om jag stannade och tog foton på vägen.

Väl nere i Cong träffade jag Karen och Ronja på Lyden's där vi spenderade kvällen och en del av natten. Innan jag kom til Cong hade jag aldrig kunnat tro att gemenskapen i en liten by kunde vara så härlig att vara en del av. När John stängde Lydon's gick gänget som var kvar (fem killar och vi tre tjejer) inte hem utan i stället satte vi oss nere vid älven i the Monk's fishing house, där vi satt och pratade i fullmånens sken innan vi var tvugna att gå hem och sova för att inte vara zombin nästa dag.

Resten av veckan flöt bara på. I tisdags skjutsade Tim och Bridget oss till Ballirobe Race's och jag introducerades för Curry chips, något för mycket curry för mig men helt okej. Det var i alla fall min första galopptävling och härlig atmosfär. Jag har alltid trott att man överdriver i filmer men största delen av kvinnorna bar faktiskt designer klänningar och hemska hattar. De var nästa lika intressanta att se som hästarna.

På onsdagen tog David ut och men båten och vi fick pröva på vattenskidor. Trodde vattnet skulle vara iskallt eftersom jag är van med det finska havsvattnet, men det var riktigt varmt och skönt (vilket förstås kan ha berott på att våtdräkten jag hade på mig). Men vatten skidor är nog inte riktigt min grej. Lyckades helt okej på andra försöket men skulle inte säga att jag är något proffs precis.

På fredag var det dags att säga bye bye åt Ronja och Malene som båda åkte iväg till Dublin i lördags. Mary och David ordnade en grillfest dit bland annat Tom, Keely och deras barn kom förutom Aileen, Davids mamma, och tjejerna förstås.

Så det var min vecka i stora drag. Förstås hände andra saker också, till exmpel var jag bara tvungen att smila när Cameron sjöng med i Old McDonald had a farm's refräng och på lörda blev jag tvungen att sätta på x3m:s nätradio för att få höra lite svenska. Inte en dag är den andra lik, man vet aldrig vad man ska förvänta sig av morgondagen.

 

Igår hade jag min andra lediga dag och på grund av den lilla olyckan med mina ridskor (jag har fortfarande ingen aning om vart klacken har försvunnit, den kanske ligger någonstans ute i skogen vad vet jag) hade Mary lovat ta mig till ridaffären i Galway. Så jag, Mary, Ronja, Karen och Cameron packade in oss i bilen och schippade iväg till Galway.

Helt otroligt hur billigt allt är här. Hittade ett par bruna ridskor i läder för bara 47,00 €, hemma skulle de kanske ha kostat närmare 80 € och eftersom de dessutom är bruna skule de ha varit ännu dyrare.

När vi ändå var inne i stan passade jag på att se mig omkring lite. De andra åkte hem efter ridaffären men jag stannade och tog bussen hem några timmar senare. Har lyckats söndra två par jeans, ett par skor och var i desperat behov av en zip-up huppari. Ronja tipsade mig om Penney's som skulle vara jätte billigt... Det var det också, när jag väl hittade det efter kanske 1,5 h strosande (kunde int ha legat närmare stället där jag började 'suck' för otur) och väl värt ventan! Tänk er en butik stor som Wiklunds första våning full av kläder, både basic och finare kläder. Skor, klänningar, smink, assesoarer, väskor, hygienartiklar ALLT! Sen sätter ni allt i prisklassen 1-30 €... DET ÄR SÅ BILLIGT! Köpte nog säkert något onödigt men sånt händer när kläder som skulle kosta 30 € i Finland säljes för 13 €...Här är gårdagens kap.
Shorts och Jeans för 13 € styck och topp för 4 €

...kan inte beskrivas på något annat sätt än total chillout. Steg upp kvart före tio för att äta frukost men hade då redan legat och dragit mig i en timme. Ronja däremot steg inte upp förrän familjen redan hade åkt iväg för att fira farsdag. När vi båda väl var uppe bestämde vi oss för att laga pannkakor innan vi gav oss iväg in till Cong. Det var första gången Ronja stekte plättar och det blev riktit gott!

Resten av dagen spenderade vi i Cong. Först tog vi take away kaffe/te från den ända butiken i byn och satte oss vid ån eller dammen (jag vet inte riktigt vad det är men det finns massor med ankor där). Sedan visste inte riktigt någon av oss vad vi skulle hitta på men det blev bestämt av några av Ronjas kompisar som bjöd oss på glass innan vi satte oss utanför puben, som jag nu har lärt mig heter Laydens, och pratade. Det är alltid så roligt att träffa nya människor och dessa ville hela tiden att jag skulle översätta meningar till svenska eller finska. Kände mig smått trög när jag inte ens kunde komma på det finska ordet för plats! Först någon timme senare kom jag ihåg att det är paikka...

Eftersom Ronja åker om två veckor men inte hade varit in till slottet ännu bestämde vi oss för att se om vi kunde få ta några foton och se oss omkring inomhus. Dessutom råkar en av hennes kompisar jobba där så han sa bara "Take a seat!"  och så blev vi bjudna på kaffe och te på Ashford Castle. Bäst av allt var att han lite senare kom och sa "If anybody asks, you paid cash allready..." men det hade vi ju inte gjort. Vem kan säga nej ti gratis te/kaffe mitt bland alla högdjur som bor på Ashford Castle..? Det var bara att tacka och ta emot!

Vi kom oss inte iväg till Cong förrän efter klockan tre men innan dess lyckades jag lösa mysteriet med den försvunna adaptern. På jakt efter den har jag vänt ut och in på precis alla mina väskor och fickor men icke sa nicke, den har inte funnits någonstans. Inte så konstigt eftersom mamma hittade den i ett fack i min handväska hemma i Finland! Så nu är den förhoppningsvis snart påväg hit tillsammans med lite leppomada och en osthyvel.

Kram//Lexie

 

... förutom tandborsten, jag tycks inte kunna hitta mitt tandborst fodral!

 

Allt som allt tror jag att jag par packat, packat om och bytt ut klädespalagg säkert 20 gånger de senaste veckorna. Men nu är jag äntligen packad och klar för resan! Kvart över 2 (kl. 14:15) imorgon bär det av via Kastrup till Dublin. Med all tidsskillnad inräknad kommer jag troligen att vara på resande fot i mer än 12 timmar i sträck :P Så med andra ord dimper jag i säng så fort jag får syn på en imorgon! Nästa gång vi hörs kommer jag alltså förhoppningsvis befinna mig på den gröna ön vid namn Irland.

Igår, när jag had ett sista gettogether med mina vänner som fortfarande befann sig i Åbo försökte Lasse och Otto igår övertala mig att jag säkert blir kidnappad när jag kommer fram... I'm looking forward to proving you wrong!

 

Med en vecka kvar till avgång börjar det faktiskt kännas. Snart bär de av! Lite vemodigt känns det när alla kompisar planerar sommaren med roadtrips, festivaler, stugbesök och coffee dates, det ända jag kan säga när någon frågar är "Jag är inte här då..."

Med idag låter jag inte sånt skräp påverka mig. I'm walkin on sunshine med mina fina nya Race Marine skor från Stadium. För några veckor sedan märkte jag att mina kära blåa vänner bestämt sig för att spricka tvärs över fotsulan, och det går ju inte för sig när man ska till en ö där det regnar 20 dagar i månaden! Så med mina nya fina solskensskor hoppas jag att jag kanske kommer ha lite torrare fötter i sommar.

Tusen saker att göra ännu och bara en vecka kvar... Iiiipp!

Tjena hallå! Idag bestämde jag mig för att göra ett nytt försök att packa min väska när vi nu ändå fick ledigt från provet vi skulle ha haft idag. Mitt senaste försök gick ju inte något vidare. Det hela slutade med att jag gav upp och har haft två, översvämmade resväskor liggande på mitt golv de senaste dagarna. Ni som vet hur mitt rum ser ut kan kanske föreställa er hur mycket golvyta jag har haft att gå på, för er andra kan jag berätta att det möjligen var en kvadratmeter om jag hade tur.

Så idag försökte jag mig på den gamla hederliga list-tekninken och jag måste säga att jag är riktigt nöjd! Att göra listor på vad jag ska packa med mig på resor var något av det roligaste jag visste när jag var liten. Det kunde hända att jag när jag sist och slutligen packade hade tre listor istället för en, och alla såg likadana ut!

Idag har jag dock lyckats hålla mig till en och resultatet var faktiskt så bra att jag till och med fick fast dragkedja efter lite övertygande med mitt knä involverat och den stora väskan jag ska skicka som bagage vägde bara 16,8 kg! Men vår våg lever i sin egen lilla värld så den går inte alltid att lita på...

Att packa handbagage var faktiskt värre. Det är så otroligt svårt att hålla sig inom viktgränsen! Om någon har några tips tar jag gärna emot... :)

Men packning blir ingenting utan musik vare sig med eller utan lista och idag snubblade jag över en riktigt härlig playlist och spelat på replay. Några smakprov, endjoy!

 

 

I helgen satte jag mig på att försöka börja packa... Jag kan ju börja med att säga att högen med kläder jag ville ha med mig blev lika stor som min syster som satt bredvid! Det här börjar ju bra... Tur att jag har tre veckor till på mig att packa, annars skulle jag troligen gå i bitar nu med det samma.