Mitt äventyr

2015-02-16
23:11:00

Nu är den äntligen här
Aaaa! Hur länge har jag inte väntat på det här? Det är ungefär ett halvår sedan jag fick nys om Nora Roberts senaste trilogi The Cousins O'Dwyer som utspelar sig på, iiiiip, Ashford Castle.Planen var ju att köpa den under min senaste resa till Irland, men alla bokaffärer skulle ha minst 15€ för den. Vad är det för vits att betala 15€ när man vet att den kostar 11,90€ hemma? Väntan har varit lång men för några dagar sedan höll jag den äntligen i min hand och jag har redan slukat 98 av de 398 sidorna. 
Det är något av en trip down memory lane att läsa om slottet, stallet och skogen. Samtidigt som jag förstår att allt är fiktivt försöker jag placera händelserna på en specifik plats eller dra paralleller till verkligheten. Det är härligt men jobbigt på samma gång. En sak är i alla fall säker, Apollo är med. När huvudpersonen för första gången kommer till stallet står det en fuxfärgad häst i en av ute boxarna som uppför sig precis som Apollo. Det kan till och med hända att vår lilla ko har fått en hov med i spelet, men det vet jag inte säkert ännu.
 
//Lexie

2013-08-08
23:34:18

Jag ser grönt
På grund av vädret, och det faktum att sallet saknar luftkonditionering, får en del av ponnyerna gå ute under nätterna. Närmare bestämt Spruce, Willow, Aladdin och Biscuit skulle spendera natten utomhus. Och det gjorde de också. Men en dag när vi kom ner till stallet fick vi alla en överraskning. Grindarna var öppna och utanför Brambles box stod Spruce och inspekterade det nya sällskapet. Jag hade sett en skymp av mellan träden när vi svängde upp mot stallet men min första tanke var "Vem har släppt ut Bramble? Inte är väl hon så där liten?" (Spruce är en Conemara ponny medan Bramble är en Irish Draught).
Än idag har vi ingen aning om hur det kommer sig att han tog sig ut ur hagen, vandrade upp still stallet ca 200 m längs en asfalterad väg och lyckades öppna en grind som borde vara låst med kedja och hänglås. Men sedan dess får utbrytarkungen helt enkelt fogligt spendera natten i stallet istället medan de andra mumsar i sig gräs i hagen. Så går det när man ger sig ut på äventyr...
Biscuit och utbrytar kungen innan han lyckades smita.
 Aladdin, den Irländska Coben som tror han är en ko
 Willow
Kram//Alex

2013-06-21
15:26:00

What a lovley day!
Jag vet inte varför men onsdagen var en speciellt bra dag! Hade stalltjänst och det blev en riktigt lång men lärorik dag. Tjänade 15 € bara genom att gå på en timmes promenad och sitta på en kärra... Verkligen härligt jobb jag har lyckats få! Kunderna tippar verkligen bra om man är trevlig och hjälpsam.
Dessutom lärde jag mig massor med nytt. På eftermiddagen fick jag veta att jag hade "carriage-duty" klockan fem vilket i princip ledde till att jag arbetade två timmar extra och kom hem först klockan sju på kvällen. Men det gjorde inte så mycket eftersom turen med kärran var väldigt lärorik. Fick bland annat veta att the Guiness family, som byggde slottet och använde det som sin jaktstuga, planterade alla de träd som gör att området är så frodigt idag och de ägde hela 14 500 hektar mark runtomkring slottet utöver de 75 tusen hektar de ägde någon annanstans! Nu är slottet ett hotel som fått nya ägare för bara två månader sedan. Dessutom har man sålt största delen av marken och nu består Ashford Estate endast av 200 hektar.
Men det mest överraskande var inte hur många hektar som stället består av, utan något helt annat. Jag skulle tro att de flesta av er vet vem Pierce Brosnan är, men visste ni att han gifte sig här på Irland? Visste ni att han faktiskt gifte sig med sin andra fru i samma by som jag bor nu? I den lilla irländska byn Cong gifte sig år 2001 Pierce Brosnan med sin andra fru Keely utanför det magnifika slottet Ashford Castle som ligger några hundra meter från stallet där jag jobbar. Kan ärligt säga att jag inte hade någon aning om det innan och hade fullt sjå med att inte tappa hakan när Tim berättade det för kunderna.
Pierce Brosnan och hans fru framför Ashford Castles västra flygel. Ingen av mina egna bilder visar flygeln ur samma vinkel men nu när jag vrt om det måste jag ju ta en!
 
Kram//Lexie
 

2013-06-21
15:05:00

Så kan de gå ibland
Fick en trevlig överraskning igår när vi kom tillbaka från en ridtur med några gäster. Tyckte att klacken på min vänstra ridstövel såg lite underlig ut. Som om det skulle varit fullt av ensilage under den och dessutom var den på något sätt vass... Inte undra på att den verkade konstig för jag hade ingen klack kvar! På något konstigt sätt har den fallit av och lämnat någon annanstans medan jag sprungit omkring i stallet. Jag har faktiskt ingen aning om när det hände men man kan helt klart konstatera att ritten vi gjorde innan jag märkte det var livsfarlig. Måste köpa nya ridskor när jag kommer mig till Galway, tills dess får jag lov att låna skor från stallet.Glad är jag också för att jag inte visste om det, eller det inte hade hänt ännu, när Jag och Lucy var upp till The Viewing Point. Vägen upp dit består till största delen av branta upp- och nerförsbackar så jag hade tur. Uppe på toppen tog vi några blider me Lucys telefon så dem har jag inte ännu.
 
 
 
Kram//Lexie

2013-06-15
19:15:23

It's official
Det kom som en överraskning i morse när fick en dag till i stallet idag. Fick dessutom höra det av Jonathan i formen "Mummy asked if you wanna.. if you wanna... to the stables today?", hade dragit mig lite extra eftersom jag trodde jag skulle vara hemma med barnen idag så det blev ganska brått på slutet. Men sedan fick jag känna mig väldigt officiell när jag efter halva dagen fick byta om till min "uniform". Så såhär kommer jag se ut resten av sommaren. Men möjligen en aning piggare (tog bilden när jag kom hem)...
Med denhär farten kommer jag dessutom att få "bondbränno" eftersom det ALLTID är soligt när jag är i stallet!
Alla employees bär mörkblåa piké tröjor eller fleecer med ridcentrets logga på jobbet. Det var faktiskt en otrolig skillnad mellan att ha vanliga kläder på sig och bära loggan. Man känner liksom på sig att man måste uppföra sig på ett annat sätt eftersom man genast associeras med centret. Det var ändå jätte härligt att rida iväg på Aladdin idag och veta att mänskorna man mötte genast skulle se att jag inte var ännu en turist som betalat flera tiotals euro för en skrittur i slottsparken, utan en verklig ryttare som kans sin sak.
Kändes super när ett par ute på promenad frågade om de gick åt rätt håll för att komma till slottet och de litade på att jag visste vad jag talade om nnär jag svarade. Så min nya bästa budy och jag kommer säkert jag kommer säkert ha mycket kul ihop i sommar.
 
Annars var det inte så mycket i farten idag. Vi hade några kunder men dagen gick egentligen mest ut på att motionera hästar för mig. Råkade förståss ut för de två trögaste hästarna, Guiness och Aladdin, och glömde spöt när jag motionerade Guiness så det blev ordentlig skogsmulle hack den gången. Aladdin hade lite mer fart på men nog hamnade man på efterkälken allt när Karen red fullblodet Zara framför en. Har försökt fota så mycket som möjligt men jag kan ju inte precis springa omkring med kameran i högsta hugg när jag jobbar, så på grund av adapterbrist får bilderna vänta.
Nu ska jag äta kvällsmat och senare i kväll ska hela gänget med hästjejer palla oss iväg till Ballenrobe under kvällen. Igår var vi en vända till puben inne i Congoch jag träffade en del av de andra tjejernas kompisar. Som de flesta säkert förväntar sig så var alla jätte trevliga, vad som förvånade mig var att de flesta av ungdomarna jobbade på Ashford Castle. Många var dessutom utlänningar, träffade både fransmän, polacker och tyskar igår.
Har som vanligt ingen aning om vad som händer imorgon men mycket sömn står i alla fall på tapeten för min del eftersom det är min första lediga dag! Får se vad jag och Ronja ska hitta på då...
 
Kram//Lexie

2013-06-13
23:38:00

Vilken dag!
Wow alltså!!! Idag var min första dag i stallet och de var sådan fart på att jag nästan inte hängde med!
Ungefär halv 9 plockade Marys pappa Tim upp mig här hemma för att köra mej och de andra tjejerna, Lucie, Karen och Malene (de var Ronjas tur att stanna hemma med barnen) till stallet och när vi kom dit blev det gensat fläkt och fart! Alla hästar skulle ha mat och alla boxar skulle mockas innan de första gästerna kom klockan 9. Allt han förstås inte bli färdigt på bara en halvtimme, vi var kanske klara först 10 tiden,18 boxar på tre tjejer, you do the math! Eftersom det var min första dag i stallet då jag verkligen jobbade visste jag inte riktigt vad jag skulle göra när jag blev klar men då kom Mary till undsättning. Hon skickade ut Lucie och mej på en hack läng en av de rutterna som Lucie borde ha lärt sig sedan hon kom hit för två veckor sedan. Hon skulle vara guiden och jag "the pretend costumer".
Det här var kanske klockan halv elva på morgonen och längre än så kom jag inte utan missöden. Buscuit såg nämligen till att sätta sitt bomärke på mig genom att bita mig så rejäl att det gick rakt genom skinnet, men det visste jag inte att han hade gjort förrän jag kom hem klockan sju på kvällen. Som ni som känner mig kanske förstår struntade jag fullständigt i bettet och red iväg på en ljuvlig terrängritt med Lucie. Dessutom tog jag helt ljuvliga blider längs ritten, dock med telefonkvallitet, men klåpig som jag är verkat jag ha lämnat addaptern för minneskortet hemma i Finland så bliderna får vänta.
När vi kom till baka efter ritten väntade nya överrakningar. Vem hade kunnat tro att jag skulle snubbla över en kungafamilj! Eller någon som tillhör den i alla fall... Innan vi red ut bar vi ut måltavlorna för bågskyttet och ställde dem ute på ridplan. När vi kom tillbaka va allt vi fick veta att det var en familj som hade bokat bågskytte men vad jag inte fick höra förrän i bilen påväg hem var att den familjen var kunglig. Vilket var lite roligt eftersom den äldre dottern hela tiden såg på mig och smilade och sedan när de cylkade förbi vinkade hon dessutom åt mig. Kan ju tillägga att jag inte har den blekaste aning om vad hon heter eller varför hon log mot mig. Men tydligen tyckte hon att det var bra och jag kan ju inte säga emot en prinsessa.
Resten av dagen bestod av mer mockning och mest på och av sadling. Malene stukade foten så jag fick lov att ta hennes plats på en av turerna där hästarna skulle ledas och på den vägen tjänade jag min första tip. Fick 2€ för att leda en väldigt trevlig amerikanska ute i skogen på Barnicle i kanske en halvtimme. Hon var jätte trevlig och hade aldrig ridit förr men var ändå väldigt duktig. Ja, så hade vi en annan amerikans familj som också var jätte trevliga, som Mary tog ut på en terrängritt.
Vädret idag har som vanligt inte kunnat bestämma sig för om det vill vara varmt eller kallt så det har blåst, regnat och skinit sol om vart annat hela dagen. Mycket annat har inte hänt idag. Jag och Ronja tog en cykeltur till slottet och Cong och hon visade mig runt lite. Såklart började det regna så vi var tvugna att skynda oss hem. I morgon kväll ska vi gå ner till puben och träffa några av deras vänner. Men innan dess ska jag se till att jag får mig en välförtjänt sömn. Här är några bilder från Ronjas och min cykeltur.
Portarna man måste köra igenom för att komma till både slottet och stallet.
 
Efter portarna kommer en skog och en enorm gräsmatta. Sedan ser man detta...
 
Titta vem jag hitta Johanna!
Ronjaa!! Och ett av tornen på Ashford Castle...
Baksidan av slottet. Sjön ligger precis utanför bilden till höger.
 
Kram// Lexie