Mitt äventyr

Så i måndags lyckades jag göra av med en hel del pengar på kläder, men det hör ju till när man är utomlands, eller? Gick raka vägen till Penneys när jag kom til Galway men hittade inte lika mycket där denna gång så jag strosade vidare i gallerian och hittade min absoluta himmel. Priserna är inte så himmelska men kläderna är underbara. Sedan jag kom hit har nämligen alla mina kläder haft en tendens att gå sönder. Tre par av mina jeans har fått hål, och hela tiden går tröjor och toppar sönder eller blir förstörda av någon fläck som inte går bort. Jag trodde jag inte skulle använda så mycket pengar i sommar efter som jag bor i en by som är mindre än Esse, men tji fick jag! Hittade ett par nya svarta jeans för 24,99 € på New Look och stod en stund och helade och velade om jag skulle köpa en kjol också men beslutade mig till sist för att jeansen fick räcka för den här gången. Planerar att hinna ta mig in till Galway ännu en gång innan jag kommer hem så kanske får den göra mig sälskap hem då... Här är i alla fall gårdagens fynd.(Mamma svimma inte för att jag shoppar så mycket, jag lovar slänga bort alla söndriga kläder när jag kommer hem. Dom SKA rymmas i mitt klädskåp!)

 

Vi har haft en härlig vecka här när det gäller vädret! På flera år har de inte haft en sommar som varit så här varm. För några dagar sedan hörde jag Tom säga att det ska bli 40 dagar utan regn, ta i trä, och andra säger att det inte ska regna igen förrän i augusti. Jag vet inte vad jag ska tro men njuter det gör jag, alla de dagar jag inte jobbar i stallet... Med full sol och 27 grader i skuggan skulle man inte precis vilja ha på sig läderstövlar, svarta ridbyxor och en marinblå pikétröja!

I måndags var det dock lite svalare = ingen sol men fortfarande över 20 grader varmt och eftersom det var min lediga dag passade jag på styra kosan ner till Galway för att shoppa lite. Vad jag inte var beredd på var att hitta dinosaurier, trollkarlar och jonglerande enhjulingscyklister på gågatan!
Det var Galway Arts Festival som jag stötte på. Den pågår hela veckan och är en enorm grej med "good crack" som irländarna skulle säga. Tyvärr hade jag totalt glömt bort att den skulle börja på måndag så jag styrde genast kosan till affärerna och stötte på dinosaurierna först en timme innan bussen hem (och det går bara en buss tillbaka till Cong på måndagar så missar man den är det verkligt illa) men försökte ändå insupa så mycket konst som möjligt på den lilla stund jag hade.

Finlandssvenska x3m dunkar i högtalarna, solen skiner och jag är på såååå bra humör. Har konstaterat att jag verkligen inte är en morgon människa men har löst det problemet på ett ganska behagligt sätt. Branens föräldrar åker vanligt vis runt halv nio och 45 minuter senare ska lillpojken ta en halvtimmes tupplur och hans favourit ställe att leka på råkar bara vara trappavsatsen med en mjuk heltäcknings matta. Så varför inte passa på att dra sig lite så att man orkar resten av dagen. 

Att passa barn var verkligen svårt i början, Man var ovan och hade ingen aning om hur man skulle reagera när de började gråta, skrika eller slog sig. Det finnas bättre och sämre dagar, som med allt annat, men fast det emellanåt känns som om du skulle gå i bitar så vaknar man ändå nästa morgon och ser att man fortfarande är hel.

Jag ångrar verkligen inte att jag valde att åka till Irland i sommar, i alla fall inte idag. En sommar som denna har irländarna inte sett på kanske 5 år så om allting går åt skogen, hade jag i alla fall tur med vädret. ;)

 

Kram// Lexie

Det är helt otroligt hur snabbt barn utvecklas! För bara två dagar sedan krälade sig Cameron fortfarande fram på magen. Sedan jobbar jag en dag i stallet och nu kryper han utn problem omkring på alla fyra! När jag kom hit för en månad sedan hade han just börjat röra sig runt huset själv. På bara några veckor har dessutom tre tänder dykt upp. Med den här farten kommer han springa runt huset på två ben innan jag åker hem.

Ja, sånt händer när det regnar i en månad och sedan ett tu tre är 28 °C i skuggan. Det har än en gång varit en galen vecka, men jag har verkligen haft super kul! Dagarna flyter in i varandra och man har egentligen ingen koll på vare sig dag, månad eller tid. Precis som det ska vara när det är sommarlov.

I lördags åkte hela familjen iväg till Marys farbrors hus ute i Connemara för att spendera helgen där. Det var Camerons första resa och så de skulle inte stanna länge bara två dagar, som blev tre, som blev fyra... Så jag har haft hela huset för mig själv, lungt och stilla har det varit. Men mesta dels har jag faktiskt varit hos tjejerna på andra sidan fälten. Det blir för mycket att bara sitta ensam här hela dagarna.

Det var både bra och dåligt att familjen stanade längre i Connemara. Dels fick jag jag en extra dag i stallet, men å andra sidan borde jag ha tagit det lungt igår. För efter att ha cyklat runt halva Ashford hela måndagen utan något på huvudet hade jag helt klart solsting, vilket inte precis blev bättre av allt fysiska arbete i stallet igår. Men jag klagar ändå inte. För jag får göra det jag älskar, det räcker bra för mig.

Ikväll ska Bridget och Tim ta med alla oss tjejer till Connemara där vi ska grilla på stranden och äta kvällsmat. Kanske blir det ett dopp i Atlanten också, vem vet...

 

Helt otroligt hurudant väder det är här ibland. I Finland hör det till ovanligheterna om solen skiner, himlen är full av moln och regnet öser ner. Här är det en del av vardagen. Det vanligaste regnet här är dock inte ösregn utan lätt regn som du knappt känner eller ser. Det känns lite som att gå genom dimma, men du ser vart du går.

Förutom regnskurar har dagen varit ganska lugn. Jonathan är inskriven i en simskola så han var borta hela förmiddagen och när han kom tillbaka var det dags för Camerons tupplur så då hade jag återigen bara en vildbasare att se efter. Men den vildbasaren var så trött efter simningen att han slumra till några timmar senare så jag fick en kort paus på nån halvtimme.

I morgon jobbar jag i stallet, vädret kommer troligen inte vara medgörligt men det kan bli en intressant dag i alla fall. De flesta turister som kommer för att rida är nämligen amerikaner och ni vet väl vad det är för dag i morgon... Jo det är den 4 juli, fourth of july, USA:s självständighetsdag. Jag har ingen aning om ifall vi är fullbokade eller har en lugn dag framför i morgon men det lär jag väl få reda på, och kanske ni med...

 

Jag har deffinitivt kommit till rätt land för alla här dricker te. Det är ingen som frågar "Vill du ha kaffe?" utan den fråga som du högst antagligen får om du besöker någon eller sitter hemma i köket "Do you want some tea?". Kommer troligen bli miljöförstörd innan jag kommer hem eftersom jag redan idag har druckit fyra koppar te och snart blir det en till. Idag var min lediga dag så jag tog en sväng ner till Cong efter att först ha sovit klockan runt från 11 till 11. Strosade först runt bland böcker av alla de slag på Rare and Recent Book innan jag köpte en take-away te på hos O'Connors och gick och satte mig vid then gamla ruinen av Cong Abbey för att faktiskt åstadkomma något idag. Känner mig riktigt produktiv då jag faktiskt lyckades ta mig igenom tre och ett halvt kapitel i nför rellaskrivningarna i höst. Jag vet att det är en aning tidigt att börja läsa till skrivningarna men jag kommer komma senare in i rutinerna i skolan i höst och kommer ha fullt upp med skolarbeten de sista veckorna och sedan är det skrivnings dags så det är lika bra att börja i tid.

Med min vanliga tur lyckades jag ju dessutom få kedjan att hoppa av påväg hem så jag fick ta och gå de sista kilometrarna men det var inte så farligt. Imorgon blir det nya äventyr.

 

Har ärligt talat inte riktigt hunnit med denhär veckan. Så mycket har hänt att jag knapt vetat vilken dag det varit. Det var Ronjas sista vecka här så ni kan vara säkra på att det blev mycket tjo och tjim men lite sömn. När jag kom tillbaka från Galway i måndags promenerade jag från oss ner till Cong via slottet. Folk tyckte jag var galen men det var inte så farligt. Har ingen aning om hur många kilometer det är men jag hade min kamera och det tog mig bara ca 20 min att gå ner till the Ashford Gate även om jag stannade och tog foton på vägen.

Väl nere i Cong träffade jag Karen och Ronja på Lyden's där vi spenderade kvällen och en del av natten. Innan jag kom til Cong hade jag aldrig kunnat tro att gemenskapen i en liten by kunde vara så härlig att vara en del av. När John stängde Lydon's gick gänget som var kvar (fem killar och vi tre tjejer) inte hem utan i stället satte vi oss nere vid älven i the Monk's fishing house, där vi satt och pratade i fullmånens sken innan vi var tvugna att gå hem och sova för att inte vara zombin nästa dag.

Resten av veckan flöt bara på. I tisdags skjutsade Tim och Bridget oss till Ballirobe Race's och jag introducerades för Curry chips, något för mycket curry för mig men helt okej. Det var i alla fall min första galopptävling och härlig atmosfär. Jag har alltid trott att man överdriver i filmer men största delen av kvinnorna bar faktiskt designer klänningar och hemska hattar. De var nästa lika intressanta att se som hästarna.

På onsdagen tog David ut och men båten och vi fick pröva på vattenskidor. Trodde vattnet skulle vara iskallt eftersom jag är van med det finska havsvattnet, men det var riktigt varmt och skönt (vilket förstås kan ha berott på att våtdräkten jag hade på mig). Men vatten skidor är nog inte riktigt min grej. Lyckades helt okej på andra försöket men skulle inte säga att jag är något proffs precis.

På fredag var det dags att säga bye bye åt Ronja och Malene som båda åkte iväg till Dublin i lördags. Mary och David ordnade en grillfest dit bland annat Tom, Keely och deras barn kom förutom Aileen, Davids mamma, och tjejerna förstås.

Så det var min vecka i stora drag. Förstås hände andra saker också, till exmpel var jag bara tvungen att smila när Cameron sjöng med i Old McDonald had a farm's refräng och på lörda blev jag tvungen att sätta på x3m:s nätradio för att få höra lite svenska. Inte en dag är den andra lik, man vet aldrig vad man ska förvänta sig av morgondagen.

 

Rrrronjaa, my crazy little Swiss roommate left for Dublin this morning before going home to Switzerland.

 

Igår hade jag min andra lediga dag och på grund av den lilla olyckan med mina ridskor (jag har fortfarande ingen aning om vart klacken har försvunnit, den kanske ligger någonstans ute i skogen vad vet jag) hade Mary lovat ta mig till ridaffären i Galway. Så jag, Mary, Ronja, Karen och Cameron packade in oss i bilen och schippade iväg till Galway.

Helt otroligt hur billigt allt är här. Hittade ett par bruna ridskor i läder för bara 47,00 €, hemma skulle de kanske ha kostat närmare 80 € och eftersom de dessutom är bruna skule de ha varit ännu dyrare.

När vi ändå var inne i stan passade jag på att se mig omkring lite. De andra åkte hem efter ridaffären men jag stannade och tog bussen hem några timmar senare. Har lyckats söndra två par jeans, ett par skor och var i desperat behov av en zip-up huppari. Ronja tipsade mig om Penney's som skulle vara jätte billigt... Det var det också, när jag väl hittade det efter kanske 1,5 h strosande (kunde int ha legat närmare stället där jag började 'suck' för otur) och väl värt ventan! Tänk er en butik stor som Wiklunds första våning full av kläder, både basic och finare kläder. Skor, klänningar, smink, assesoarer, väskor, hygienartiklar ALLT! Sen sätter ni allt i prisklassen 1-30 €... DET ÄR SÅ BILLIGT! Köpte nog säkert något onödigt men sånt händer när kläder som skulle kosta 30 € i Finland säljes för 13 €...Här är gårdagens kap.
Shorts och Jeans för 13 € styck och topp för 4 €

Vädret har inte riktigt kunnat bestämma sig för vad det vill men dagen har ändå varit härlig. Jobbade i stallet idag och hade några kunder också. Känner mig riktigt upp i varv men just nu ser det ut att bli en lugn hemma kväll som barnvakt med Ronja. Vi ska se på The Quiet Man, som handlar om "A retired American boxer returns to the village where he was born in Ireland, where he finds love." Det råkar sig ju bara att den lilla irländska byn är Cong och huset de använder i filmen rider vi förbi nästan varje dag.

 

Jag vet inte varför men onsdagen var en speciellt bra dag! Hade stalltjänst och det blev en riktigt lång men lärorik dag. Tjänade 15 € bara genom att gå på en timmes promenad och sitta på en kärra... Verkligen härligt jobb jag har lyckats få! Kunderna tippar verkligen bra om man är trevlig och hjälpsam.

Dessutom lärde jag mig massor med nytt. På eftermiddagen fick jag veta att jag hade "carriage-duty" klockan fem vilket i princip ledde till att jag arbetade två timmar extra och kom hem först klockan sju på kvällen. Men det gjorde inte så mycket eftersom turen med kärran var väldigt lärorik. Fick bland annat veta att the Guiness family, som byggde slottet och använde det som sin jaktstuga, planterade alla de träd som gör att området är så frodigt idag och de ägde hela 14 500 hektar mark runtomkring slottet utöver de 75 tusen hektar de ägde någon annanstans! Nu är slottet ett hotel som fått nya ägare för bara två månader sedan. Dessutom har man sålt största delen av marken och nu består Ashford Estate endast av 200 hektar.

Men det mest överraskande var inte hur många hektar som stället består av, utan något helt annat. Jag skulle tro att de flesta av er vet vem Pierce Brosnan är, men visste ni att han gifte sig här på Irland? Visste ni att han faktiskt gifte sig med sin andra fru i samma by som jag bor nu? I den lilla irländska byn Cong gifte sig år 2001 Pierce Brosnan med sin andra fru Keely utanför det magnifika slottet Ashford Castle som ligger några hundra meter från stallet där jag jobbar. Kan ärligt säga att jag inte hade någon aning om det innan och hade fullt sjå med att inte tappa hakan när Tim berättade det för kunderna.

Fick en trevlig överraskning igår när vi kom tillbaka från en ridtur med några gäster. Tyckte att klacken på min vänstra ridstövel såg lite underlig ut. Som om det skulle varit fullt av ensilage under den och dessutom var den på något sätt vass... Inte undra på att den verkade konstig för jag hade ingen klack kvar! På något konstigt sätt har den fallit av och lämnat någon annanstans medan jag sprungit omkring i stallet. Jag har faktiskt ingen aning om när det hände men man kan helt klart konstatera att ritten vi gjorde innan jag märkte det var livsfarlig. Måste köpa nya ridskor när jag kommer mig till Galway, tills dess får jag lov att låna skor från stallet.Glad är jag också för att jag inte visste om det, eller det inte hade hänt ännu, när Jag och Lucy var upp till The Viewing Point. Vägen upp dit består till största delen av branta upp- och nerförsbackar så jag hade tur. Uppe på toppen tog vi några blider me Lucys telefon så dem har jag inte ännu.

 

 

Ganska intressant hur människor förändras beroende på var de är... Hemma kallar de flesta av mina kompisar mig Lexie, min familj och mina släktingar kallar mig Alexandra och så används förstås Wärn. Det är flera år sedan jag har kallats något annat. Inte sedan lågstadiet.

När jag kom hit frågade Mary mig vad jag ville bli kallad, om jag hade något smeknamn eller om jag vill bli kallad Alexandra. För mig är det ingen skillnad, vilket jag också sa till dem. Det är va jag har sagt åt alla som frågat.

På något sätt har namnet ändå helt enkelt tappat sin andra halva så de flesta jag känner här kallar mig Alex. Mig gör det ingenting, jag lystrar till allt som liknar mitt namn (hjälp det låter som en hund) men när jag kommer hem kommer det åter igen bli en omställning att börja kallas Lexie igen. Märkliga saker.

Lite roligt är det ändå att det i min borttappade klassring från Sirkkala faktiskt stod Alex. Jag helade och velade mellan Lexie eller Alex och till slut frågade jag Sanny som sa att jag skulle sätta Alex. Tänk om jag inte hade tappat bort den nu. Då skulle det faktiskt vara mitt smeknamn som står i ringen...

Flum flum som vanligt men ni förstår vad jag menar. Det vara bara en liten funny fact som jag kom att tänka på. Hursom hellst kommer jag att ha Alex inpräntat i hjärnan när jag kommer hem
Kram//Lexie

Ingenting går väl upp emot att sitta ute på bakgården i nästan sol och känna doften av koskit i hagen? Satt och tänkte på Esse och Finland idag när vi lekte med Tingle på bakgården. Precis vid tomtgränsen går nämligen stängslet till kohagen och det doftade precis som hemma. Skönt att man för en gångs skull kunde sitta i t-skjorta utomhus utan att frysa.

Har jobbat med barnen idag, vilket jag också ska göra imorgon. Sedan blir det två dagar i stallet igen på onsdag torsdag. Det är faktiskt lättare att ha båda pojkarna hemma samtidigt än bara Cameron.

Men nu ska vi precis gå ut genom dörren och vidare till tjejerna för kvällsmat. Mary och David ska äta hos hennes uncle så vi tar helt enkelt vårt pick och pack och går över till grannen så att vi slipper laga mat själva. Ska sätta upp lite fler bilder när jag hinner men nu.. MAAAT!

 

...kan inte beskrivas på något annat sätt än total chillout. Steg upp kvart före tio för att äta frukost men hade då redan legat och dragit mig i en timme. Ronja däremot steg inte upp förrän familjen redan hade åkt iväg för att fira farsdag. När vi båda väl var uppe bestämde vi oss för att laga pannkakor innan vi gav oss iväg in till Cong. Det var första gången Ronja stekte plättar och det blev riktit gott!

Resten av dagen spenderade vi i Cong. Först tog vi take away kaffe/te från den ända butiken i byn och satte oss vid ån eller dammen (jag vet inte riktigt vad det är men det finns massor med ankor där). Sedan visste inte riktigt någon av oss vad vi skulle hitta på men det blev bestämt av några av Ronjas kompisar som bjöd oss på glass innan vi satte oss utanför puben, som jag nu har lärt mig heter Laydens, och pratade. Det är alltid så roligt att träffa nya människor och dessa ville hela tiden att jag skulle översätta meningar till svenska eller finska. Kände mig smått trög när jag inte ens kunde komma på det finska ordet för plats! Först någon timme senare kom jag ihåg att det är paikka...

Eftersom Ronja åker om två veckor men inte hade varit in till slottet ännu bestämde vi oss för att se om vi kunde få ta några foton och se oss omkring inomhus. Dessutom råkar en av hennes kompisar jobba där så han sa bara "Take a seat!"  och så blev vi bjudna på kaffe och te på Ashford Castle. Bäst av allt var att han lite senare kom och sa "If anybody asks, you paid cash allready..." men det hade vi ju inte gjort. Vem kan säga nej ti gratis te/kaffe mitt bland alla högdjur som bor på Ashford Castle..? Det var bara att tacka och ta emot!

Vi kom oss inte iväg till Cong förrän efter klockan tre men innan dess lyckades jag lösa mysteriet med den försvunna adaptern. På jakt efter den har jag vänt ut och in på precis alla mina väskor och fickor men icke sa nicke, den har inte funnits någonstans. Inte så konstigt eftersom mamma hittade den i ett fack i min handväska hemma i Finland! Så nu är den förhoppningsvis snart påväg hit tillsammans med lite leppomada och en osthyvel.

Kram//Lexie

 

Att rida på Irland är verkligen som att rida i en saga. Föreställe er en vanlig finländsk skog, byt ut alla träd mot lövträd och täck stammarna med mossa, där har du min vardagliga utsikt från hästryggen när jag jobbar. Vill man göra det riktigt detaljerat kan man lägga till vild murgörna precis överallt, några gamla stenmurar som också är täckta av mossa och väldiga klängrankor.

Hitta några bilder på nätet som kommer från området där jag jobbar som beskriver väldigt bra hur det ser ut här. Kan ju dessutom tillägga att jag inte har sett en enda mygga sedan jag kom hit och kanske tre flugor...

 

Det kom som en överraskning i morse när fick en dag till i stallet idag. Fick dessutom höra det av Jonathan i formen "Mummy asked if you wanna.. if you wanna... to the stables today?", hade dragit mig lite extra eftersom jag trodde jag skulle vara hemma med barnen idag så det blev ganska brått på slutet. Men sedan fick jag känna mig väldigt officiell när jag efter halva dagen fick byta om till min "uniform". Så såhär kommer jag se ut resten av sommaren. Men möjligen en aning piggare (tog bilden när jag kom hem)...

Alla employees bär mörkblåa piké tröjor eller fleecer med ridcentrets logga på jobbet. Det var faktiskt en otrolig skillnad mellan att ha vanliga kläder på sig och bära loggan. Man känner liksom på sig att man måste uppföra sig på ett annat sätt eftersom man genast associeras med centret. Det var ändå jätte härligt att rida iväg på Aladdin idag och veta att mänskorna man mötte genast skulle se att jag inte var ännu en turist som betalat flera tiotals euro för en skrittur i slottsparken, utan en verklig ryttare som kans sin sak.

Kändes super när ett par ute på promenad frågade om de gick åt rätt håll för att komma till slottet och de litade på att jag visste vad jag talade om nnär jag svarade. Så min nya bästa budy och jag kommer säkert jag kommer säkert ha mycket kul ihop i sommar.

Annars var det inte så mycket i farten idag. Vi hade några kunder men dagen gick egentligen mest ut på att motionera hästar för mig. Råkade förståss ut för de två trögaste hästarna, Guiness och Aladdin, och glömde spöt när jag motionerade Guiness så det blev ordentlig skogsmulle hack den gången. Aladdin hade lite mer fart på men nog hamnade man på efterkälken allt när Karen red fullblodet Zara framför en. Har försökt fota så mycket som möjligt men jag kan ju inte precis springa omkring med kameran i högsta hugg när jag jobbar, så på grund av adapterbrist får bilderna vänta.

Nu ska jag äta kvällsmat och senare i kväll ska hela gänget med hästjejer palla oss iväg till Ballenrobe under kvällen. Igår var vi en vända till puben inne i Congoch jag träffade en del av de andra tjejernas kompisar. Som de flesta säkert förväntar sig så var alla jätte trevliga, vad som förvånade mig var att de flesta av ungdomarna jobbade på Ashford Castle. Många var dessutom utlänningar, träffade både fransmän, polacker och tyskar igår.

Har som vanligt ingen aning om vad som händer imorgon men mycket sömn står i alla fall på tapeten för min del eftersom det är min första lediga dag! Får se vad jag och Ronja ska hitta på då...

 

Idag har VERKLIGEN varit en dålig dag! Kan inte riktigt beskriva varför den har varit så hemsk men min stubin har ungefär varit icke-existerande och det är ingen bra kombination med en trött gråtande 8 månaders baby i 8 timmar... Och inte blir det bättre av att man har huvudvärk och sjuk mage heller. Så sjukt tacksam för att Ronja finns just nu!
Resten av familjen kom hem för kanske en halvtimme sedan så nu sitter jag ÄNTLIGEN inne på mitt rum, ifred, utan något gråtande spädbarn. Man förstår inte att uppskatta tystnad innan den är utom räckhåll i flera timmar.
Den här dagen har hur som helst varit så upp åt skogen som den bara skulle kunna bli så vi får hoppas att kvällen blir bättre.

Kram//Lexie