Mitt äventyr

Ännu en dag av barnpassnig. Väskorna står packade i mitt rum, sopade till och med glovet i morse, men vet fortfarande inte hur länge de kommer stå där. Barnvakten,Davids kusin har jag för mig, textade Mary att hon känner sig sjuk och voilà, ännu en dag med barnen. Det stora problemet här är brist på kommunikationen. Det känns som om jag inte får veta något över huvudtaget och även om det är meningen att jag ska vara "en del av familjen" behandlar de mig som en utböling. Allting här är inte jobbit, som med allt annat finns det bra och dåliga dagar, men de verkar inte ha litat på mig på hela sommaren.

Oberoende av vad som har hänt, sagts och gjorts så kommer jag faktiskt sakna mina små buddys nu när jag flyttar. De har lyckats charma sig in mitt hjärta och jag har en känsla av att det kommer kännas ganska konstigt att inte ha dem omkring mig dessa sista två veckor. Det som är värst är att jag inte vet vad jag har gjort som har fått henne att vilja bli av med mig. Som sagt brist på kommunikationen...

Nå, man ska inte gråta över spilld mjölk. Dags att säga bye bye till ett jobb och börja ett nytt. Jag har fortfarande två veckor kvar att njuta av i Irland och dem tänker jag minsann ta vara på!