Mitt äventyr

Ja nu har min ca 14h långa resa börjat. Det är bara ett lyckligt sammanträffande att jag bloggar nu eftersom jag inte hade någon aning om att det fanns Wi-Fi på VR. Alltid lär man sig något någonting nytt här i livet.

Startskottet gick klockan 4 idag men som den sjusovare jag hade jag ju inte dragit mig upp ur sängen förrän en halv timme senare. Trots det hann jag med tåget 05:37 så nu är jag på väg.

Det är en ganska intressant känsla jag har. Jag är inte nervös och inte heller speciellt spänd. Att säga att det känns likadant som att ta båten till Sverige är väl att överdriva, men sanningen ligger inte långt borta. Det känns hemvant på något sätt. Som om jag har gjort det här förut. Och det har jag ju delvis eftersom det här blir den tredje gången jag reser utomlands på egen hand.

Det är däremot första gången jag återvänder till ett ställer där jag redan varit, om man inte räknar Uppsala förstås där min syster bor. När jag har rest med min familj har vi för varje gång valt ett nytt ställe att åka till. När pappa och mamma fyllde jämt åkte vi till Rom respektive Madrid. I Tyskland har jag varit flera gånger men aldrig på samma ställe och inte heller har jag varit till Danmark sedan familjesemestern 2005. Men någon gång ska väl vara den första. På sätt och  vis åker jag ju inte tillbaka eftersom jag den här gången ska bo hos Elli och inte Cleshams'.

Jag vet inte var eller när den här dagens resa kommer sluta och inte heller hur läge är när jag kommer fram. Det borde finns Wi-Fi på bussen till Galway men tills dess tror jag inte het har hänt så mycket. Men kanske har jag tjänat en krona genom att spela på flygeln på Arlanda, vem vet. Det är bara att vänta och se...